Din hand i min


Tänk att man kan känna så här mycket kärlek. Jag som alltid varit en kärleksfull människa. Inte visste jag vad kärlek var innan jag träffade dig. Trots att din pappa är min bättre halva. Så var det ändå när jag fick upp dig på bröstet som allting blev så mycket starkare. Även om jag inte kände dig var du redan det viktigaste jag hade.
Ett leende från dig och jag orkar med skrik som aldrig tar slut. Eller en lägenhet som aldrig blir ren.
När jag ser kärleken mellan dig och mannen i mitt liv blir jag varm i hela mig. Jag är så glad över att ha er båda i mitt liv.

Min egna lilla underbara familj. Med världens charmigaste chihuahua på ett hörn.

Alla hjärtans dag


Idag hoppas jag att ni skämmer bort era nära och kära med massa kärlek! Jag och Sami ska på bio ikväll och se New years eve. Liam och Theo ska undertiden vara hos min mamma.

På tal om Theo förresten. Han har nu två dagar på raken börjat morgonen med att kissa i sängen. Han sover tillsammans med oss och det har aldrig varit något problem. Varje morgon går jag upp och byter blöja på Liam och får på honom kläder. Om Theo någon gång är extra kissnödig och behöver komma ut brukar han ställa sig och gnälla vid dörren. Men kissa i sängen har han aldrig gjort förut så vad tusan kommer det beteendet ifrån?! Idag tog jag honom på bar gärning i alla fall så nu vet han att jag blir arg när han gör det. Imorgon får jag lyfta ner honom från sängen direkt.

Lost without you


Tar en bloggpaus resten av dagen. Mår inte så bra just nu. Man har sånna dagar.

Ta hand om er ♥

15 månader tillsammans


Tänk att man kan älska någon så mycket som jag älskar dig ♥

Måste allting vara likadant till flickor och pojkar?


Det pratas mycket om genus. När det kommer till det mesta.

Ett väldigt känsligt ämne är just barns kläder. Jag är oerhört glad att vi kommit långt. Att det längre inte bara finnas blått till pojkar och rosa till flickor. Men folk vill ta det så jäkla långt.

Just nu känns det som att bloggare förväntar sig att man ska klä sin son i klänning. Annars skiljer man på pojkar och flickor och det är tydligen väldigt fel. Varför är det så?

Är jag så himla gammalmodig om jag inte klär Liam i blommigt? Att det finns toksöta små klänningar jag bara avgudar i klädbutikerna men inte köper. För de känns inte rätt till min son. Sen har han en del rött och gult, för jag tycker att det klär honom. Och nog en hel del blått, hans ögonfärg kommer fram så fint när han bär kläder som matchar hans underbara blåa nyans. (Som han fått av sin mor)

Sen när Liam är stor nog att själv ha en åsikt om sina kläder så kommer jag vara öppen för allt. Vill han bara bära blommiga klänningar, fine by me. För vad jag inte förstår är hur flickor kan få vara pojkaktiga när pojkar inte får vara flickiga. Varför ska det vara någon skillnad?

Men om man som jag faktiskt föredrar "pojkiga" kläder till sin son borde inte det vara ett brott. Och jag är inte emot jämställdhet på grund av detta.

Två olika liv


Farfar skickade häromdagen lite foton från Annas student i juni 2010.
Det fick mig att tänka på hur mycket som förändrats sedan dess. Då var jag på väg ut ur ett trasigt förhållande. Idag är jag sambo med en man som får mig att le varje dag. Tillsammans har vi en underbar liten skatt på snart 7 veckor.

Tänk om någon hade berättat det för mig den där dagen i juni. Det hade jag aldrig trott!
Jag är så tacksam för det jag har. Mycket har hänt de senaste åren och jag har aldrig tidigare varit så lycklig som jag är just nu. Dagen jag träffade Sami och dagen vi fick Liam är de starkaste minnena jag har.
Ni är mitt liv.

You make me weak in my knees


I över en timme satt jag och Theo i sovrummet och väntade igår. Som ni vet var det min och Samis årsdag. Först spelades det poker, sedan uppdaterade jag bloggen och efter det kikade jag på videor över youtube. Mot slutet började jag helt enkelt bli uttråkad, och undrade vad tusan Sami höll på med egentligen.

Om vi säger så här, det var helt klart värt väntan. Som han hade fixat i vardagsrummet! Rosenblad överallt. Köpt sjuka mängder choklad, för att han vet hur mycket jag älskar det. Alkoholfritt vin, för att jag är gravid.
Sen hade han lagat plankstek till oss, som smakade himmelskt. Vi åt maten framför filmen "The last song". Första filmen som vi såg tillsammans. Han hade tänkt på allt! Jag var alldeles skakig i benen hela kvällen. Rörd till tårar. Hur kan jag ha haft sådan tur? Som träffat någon som Sami? Han är så sjukt fantastisk att jag inte kan beskriva det i ord. Att han existerar på riktigt, det är ofattbart. Jag älskar honom med hela mitt hjärta. För varje dag lite mer. Jag känner mig nykär samtidigt som vi har sådan tillit och stark relation. Du är mitt liv älskling. Jag tänker aldrig ta dig förgivet. Jag är så tacksam som har dig, du får mig alltid att le. Jag älskar dig.

Vår ettårsdag | Sami 21 år


Idag är en väldigt speciell dag. 23e oktober betyder mycket.
För det första: Stort grattis älskling!
Världens bästa blir 21 idag och det har vi firat med paketöppning i sängen. Jag delade upp hans presenter i tre kategorier. Viktig, rolig och speciell.
Det viktiga: En språkkurs i finska. Ett datorprogram som man även kan lyssna på i mobilen. Så att han får upp sin finska. Vi är ju halvfinnar båda två, men Sami har aldrig kunnat prata språket. Och det är dags att det blir ändring på det!
Det roliga: Spelet Driver till wii. Vi är ju spelnördar!
Det speciella: Som blivande småbarnsföräldrar är vi medvetna om att ensamtiden vi har är dyrbar. Så första gången vi klarar av att vara utan bebis några timmar så kommer jag bjuda honom på en romantisk middag inne i stan. Gissar att våra mammor kommer tävla om att få vara barnvakt.

Idag kommer min mamma, Harry, Samis mamma, Tiffany, Benny, Samis mormor och Lennart över för att fira Sami. Vi bjuder på bullar, kaffe, kladdkaka och tårtglass. Så dags att städa lägenheten!

Ikväll ska vi fira vår årsdag istället. För precis ett år sedan gick jag på krogen tillsammans med min syster och våra vänner. På 54an inne i stan träffade jag en väldigt onykter Sami. Som firade sin 20-årsdag med sina vänner. Sedan den dagen har vi varit oskiljaktiga. Så även om det dröjde ett tag innan vi sa att vi var tillsammans, är det just kvällen vi träffades som är allra viktigast för oss. Det är vår dag, dessa 12 månader har varit de roligaste i mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig förr, känt mig så älskad. Sami är underbar, alla förtjänar att ha en person som honom i sitt liv. Jag är så lyckligt lottad att ni anar inte.

Ikväll har han en överraskning inplanerad. Ingen aning om vad vi ska hitta på. Så jag har satt på mig en fin klänning för dagen. Ser för sig mest ut som ett mumintroll och inte alls så sexig som jag brukade vara i den. Men så är jag höggravid också. Vilket år man haft alltså. Jag ångrar ingenting. Jag känner bara en massa kärlek.

Simple as that


Jag fick för en vecka sedan välja ett namnhalsband i silver från
mittnamnhalsband och tvekade inte när jag valde vilket namn det skulle vara. Klart jag vill ha Sami runt halsen! Stolt som jag är över världens bästa pojkvän.
Det är bilden som gör att det ser bronsaktigt ut, det är helt i silver och jag är supernöjd. Valde kort kedja, 35cm då jag tyckte att det var finast. Men det är förstås en smaksak. Ska bära halsbandet varje dag!

Förresten kom brevbäraren upp och plingade på dörren. Hon hade med sig en massa paket till mig (resten får ni se senare). Så jäkla snällt! Istället för att skicka iväg paketen så jag hade behövt hämta ut så tyckte hon att jag skulle få dem innan helgen. Det kallar jag bra service! Mycket bättre än vår förra brevbärare som tryckte ner all post med våld i lådan. Och jag fick åka och hämta ut paket som helt klart skulle ha fått plats i lådan. Lat kille.
Vad mer jag fått får ni veta senare, nu ska mitt nya halsband åka på!

11 månader


Det har gått 11 månader sedan jag träffade dig. Älskar dig så mycket att det inte går att få ner i ord.
Jag är lyckligt lottad som funnit någon som dig. Som har en så optimistisk syn på livet, är alltid glad och kärleksfull. Du kommer att bli världens bästa pappa på samma sätt som du är världens bästa pojkvän.
Ingenting annat är mer självklart.

Jag och Sami har ju inte så många dagar kvar som vi kan spendera bara han och jag. Snart kommer en bebis som tar all vår uppmärksamhet. Vilket vi ser framemot! Men vi vill passa på att göra lite saker som vi inte lär hinna med sen. Så imorgon blir det att gå ut på restaurang tillsammans och sedan avsluta med bio. Blir riktigt mysigt!

Idag ska jag hem till Sarah och träffa hennes lilla dotter som idag blir tre veckor gammal. Jäklar vad jag kommer längta till min egen förlossning när jag träffar den tösen. Hon är så söt att man smälter! Kommer nog kräva att Sarah berätta om sin förlossning i detalj hela tiden jag är där. Är lite smått besatt av förlossningsberättelser nu.

Ikväll blir det middag hos mamma med bastu och att kika på idol. Jäkla bra start på helgen om ni frågar mig!

8 månader tillsammans


Det är lätt att tycka om Sami. Han är så himla snäll, sätter alltid andra människor före sig själv. Jag älskar att se honom tillsammans med sin tioåriga lillasyster Tiffany. Han är en omtänksam storebror och jag vet att han kommer bli en underbar pappa. Jag och mamma pratade om det här igår. Hon kallade honom "stabil".
Det är han absolut. Men han är också så mycket mer. Även om han är den mer lugna i vårat förhållande så har vi exakt samma humor. Jag skrattar varje dag, jämt när jag är med honom! Det är inte ofta vi är ifrån varandra men när det händer så värker det i mig. Jag känner mig nykär på samma gång som vi redan fått en djup relation.

Han vet mina hemligheter, saker jag inte varit så stolt över. Jag vet om misstag han gjort, saker han ångrat.
Vi är inte perfekta, men tillsammans är vi så bra som vi bara kan bli. 8 månader har lärt mig detta.
Att vänta våran skatt med dig Sami är det största jag fått uppleva. Det finns ingen som du. Jag älskar dig så mycket att det ibland skrämmer mig. Jag är så stolt som får vara din.

6 månader av kärlek


Ett kollage av bilder på mig och mitt hjärta. 23e oktober träffades vi, 5e november 2010 frågade du om jag ville bli din flickvän. Vilket halvår det har varit! Känns som att tiden har gått så fort. Samtidigt som när jag går tillbaka och ser på bilder så verkar vissa kvällar ha varit för hur länge sedan som helst.

Jag hoppas att jag alltid får vara din.

You and me


Idag är ingen vanlig dag för det är min och älsklings dag. När vi träffades så läkte du mitt hjärta. Gjorde mig hel.
Jag vill alltid vara med dig hjärtat!

S&M


Jag är så glad som funnit Sami. Ni förstår inte, för jag bloggar så dåligt. Jag skriver inte om hur han stängning efter stängning väntar på mig, för att jag ska slippa gå hem själv. Eller när han köper en full godispåse bara med en sort, för att det är den jag älskar. När jag ligger i hans armar i timmar och känner mig trygg. Han delar handbollsintresset med mig och nu tränar vi tillsammans en gång i veckan. Jag är så stolt när jag ser honom på planen, för han är riktigt duktig. Ikväll smäller jag på dig älskling! ;) När vi spelar match, damerna mot herrarna.

Jag är livrädd att förlora honom. Att han ska förändras, alla förändras i min omgivning. Om och om igen blir jag besviken. Jag vill inte se hans leende slockna när han ser mig. Hans händers ömhet försvinna när han rör vid mig. Jag vill alltid ha det vi har idag. För det är alldeles magiskt.

Sami's julklapp


Jag har ju varit lite dålig på att blogga den senaste tiden, som ni vet. Kom på att jag inte ens nämnt vad jag gett Sami i julklapp. Vi ska flyga luftballong i maj! Som jag längtar. Samtidigt som jag är livrädd, höjdrädd som jag är. Men det ska nog gå bra. Mamma är också höjdrädd och hon flög luftballong med pappa när de var i min ålder. Hon sa att starten var läskig men att resten var underbart. Kommer nog bli ett minne för livet, speciellt underbart att få dela tillfället med Sami.

Idag är det nyårsafton! Om ni nu hade missat det. Jobb för mig 11.00 - 17.00. Sen blir det hem för att göra sig iordning. Vid 19.30 blir det middag med hela familjen. Chribba och hans flickvän kommer över också, roligt! Senare drar jag, Anna och Sami på fest i Västerhaninge. Får hoppas att det är roligt folk, då jag inte känner någon där. Men det blir nog en awesome kväll skulle jag tro!

Puss på er! Kommer in med en nyårsoutfit ikväll som lovat.

Thina-Fina är allra bäst


Igår kom det ett paket på posten till mig men eftersom jag jobbade fick jag öppna det idag. Var en födelsedagspresent från Thina! Då jag fyller 22 år imorgon. Det är en väldigt intern present. Thina tycker om att rita och har egna skor som hon pimpat. Nu har även jag fått mina! Där hon ritat allt som får henne att tänka på mig. Som ett hundben med Theo's namn i, mina syskons namn, svenska och finska flaggan och en massa annat. Sen fick jag ett lååångt brev också som gjorde mig så rörd att jag nästan började gråta.

Saknar dig så mycket! I vår ska jag komma och besöka dig, jag lovar!

Idag skulle min långhelg ha börjat men det är kris på jobbet så jag ställde upp och jobbar fyra timmar idag mellan 12.00 - 16.00. Det är pengar och ett lugnt pass. Sami kommer och hämtar mig när jag slutar så drar vi till systemet. Sen blir det att åka med mamma och honom in till stan där Anna sjunger på en julkonsert! Sen blir det att gå ut och äta middag för att fira att jag blivit ett år äldre. Blir nog en bra dag tror jag. Men först en dusch!

Tre små ord


Se så liten och oskyldig mitt hjärta ser ut på den här bilden. Skenet bedrar. Hihi ♥

Angående lägenheten


Anna, Theo och jag har bestämt oss för att flytta ihop. Det var Theo's förslag. Nej men ni vet ju redan att vi pratat om lägenhet men jag är förvånad över reaktionerna.

Ni tycker att det är konstigt att jag och Anna vill flytta ihop, speciellt med tanke på att vi båda är i förhållanden. Men jag förstår inte resonemanget. Allting är väldigt nytt, för oss båda och vi har inte planer på att bli sambos med våra kära. Varför tycker ni att vi ska stressa så förbannat? Vägra leva i nuet.

Jag vill bo med Anna för att hon är världens finaste person. Jag saknade henne något enormt när jag bodde i Italien och är inte redo att bo ifrån henne redan. Men är trött på att bo hemma. Så varför inte bli sambo med min kära syster? Även om det inte handlar om föralltid.

Ni verkra även tycka att det är konstigt att vi vill ha bostadsrätt och inte hyresrätt. Likaså här förstår jag inte hur ni tänker. Om man har råd med bostadsrätt är det tio gånger bättre än hyresrätt. När vi inte längre vill bo ihop är det bara att sälja eller att en flyttar ut, det löser vi då. Men det är nästan garanterat att vi kommer göra en vinst på lägenheten, och då få tillbaka pengarna vi gick in med. Så en investering. Plus att lägenheten kommer kännas mer "våran" när det är bostadsrätt. Vi har möjligheter att göra de förändringar vi vill, utan att söka tillstånd.

Några frågor?

Förälskade själar i en fientlig stad - En novell av Maria Björklund

Här får ni novellen! Hoppas ni gillar den. Nu ska jag iväg till röntgen. Så vi hörs först när jag kommer hem. Hoppas det inte blir allt för lång väntetid. Men ni har ju min lilla novell att läsa medan jag är borta.

Vi befinner oss på ängen där natten omfamnar oss. Stjärnorna syns klart på himlen och trots några kalla vindar känner jag mig varm i ditt sällskap. Du håller våra champagneglas i ena handen och lägger en filt på marken och räcker ut din lediga hand mot mig. Jag ler lätt, plötsligt blyg, och tar din hand. Vi sätter oss ner tillsammans, jag mellan dina ben, lutandes mot ditt bröst. Du ger mig mitt glas och jag för det mot mina läppar. När du lägger dina beskyddande armar runt mig vet jag att jag är säker. Att ingenting kan skada mig. Jag ler plötsligt, det sprider sig över hela mitt ansikte. Jag är där jag hör hemma. Så fort vi möttes här på vår äng, som du kallade den första gången vi smet från min familj, blev det lättare att andas. Jag har bara känt förtvivlan de senaste dagarna, men du lyckas alltid skingra mina tankar. Få mig att må bättre. Vilken sommar vi har haft, jag trodde aldrig att vi skulle sitta här idag. Att jag fortfarande skulle vara din. Ingenting var lätt, ingen ville förstå. Jag är så trött på klyschan. Vi lever på tvåtusentalet men ändå delas vi upp i klasser. Min familj, även de jag trodde var mina vänner, säger att jag är för bra för dig, att jag kan få så mycket bättre. Men vad de inte vet är att du är allt jag önskat. Mitt ljus i det mörker min familj skapar. Jag älskar dig, trots den korta tid vi haft tillsammans. Våra stunder är dyrbara, då vi lever i hemlighet. Jag undrar om vi skulle tröttna på varandra, om här inte fanns någon spänning. Om stundens hetta inte existerade, vi var bara två förälskade tonåringar. Unga vuxna på väg ut i livet tillsammans. Skulle vi kunna ta samma väg? Eller skulle vi gå skilda vägar när vardagen tog över? När de rosa molnen skingras och allt istället verkar dystert grått. Skulle du smeka mig på armen som du gör i denna stund? Skulle du blåsa mig i nacken och lova mig framtiden? Jag kan inte veta, jag borde inte fundera.

-          Du är ovanligt tyst ikväll, säger du med läpparna mot min axel.

-          Det är du också, svarar jag och huttrar till.


Jag är osäker på om min reaktion beror på nattens kyla eller din enkla beröring. Kanske en kombination av båda.


Den kalla vinden får mig att tänka på första gången jag presenterade dig för mina föräldrar. De hade varit så nyfikna, äntligen hade deras älskade Elin förälskat sig. Jag var väll inte den som brydde mig om killar. Jag var nergrävd i studier, allting handlade om att imponera på mina föräldrar. Jag hade kommit in på läkarutbildningen och hade många års studier framför mig. Jag var exalterad, att bli läkare var min dröm, samtidigt som jag visste hur nöjda mina föräldrar skulle bli. Vi bor på Östermalm, Stockholms lite finare stadsdel. Henry, mitt liv, kommer från en förort söder om Stockholm. Jag hade varit så naiv den kvällen, trott att det inte skulle spela någon roll. Att mina föräldrar skulle vara lyckliga när de såg glädjen i mitt ansikte så fort du var i samma rum som mig. Du hade tagit min hand, sagt att du var nervös. Jag hade skämtsamt svarat att du skulle passa dig för min far, att han nog skulle ha en del frågor. Aldrig ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana hur rätt jag skulle ha. Du hade knappt hunnit komma innanför dörren innan du blev ställd mot väggen. Min far ville veta hur din framtid såg ut. Varför studerade du inte på högskola? Alby, bor verkligen svenskar där? Färgen i mitt ansikte hade stigit i takt med fars frågor, jag hade aldrig vågat säga emot honom och lik förbannat teg jag även den kvällen. Det hade gjort så ont i bröstet på mig. Jag sneglade på min mor, som stod tyst i bakgrunden med rynkade ögonbryn och sammanbitna läppar. Jag hade hoppats att hon tyckt att min far varit alldeles för sträng mot dig. Men hon hade varit bekymrad över vad jag gett mig in i. När jag sa hejdå till dig någon timme senare stod vi utanför min port. Det var kyligt och mitt hjärta värkte. Du var så förtvivlad, jag såg det i dina ögon även om du ansträngde dig för att verka stark. Du kysste mig på pannan, inte munnen, och sa att allt skulle ordna sig. Att du behövde åka hem. Jag stod länge kvar på samma plats och såg efter dig. Jag var så arg och besviken på samma gång, hade ingen aning om att det bara var början. Ingen ville att jag skulle träffa dig. Men envist stannade du vid min sida, sa att så länge jag ville ha dig skulle du alltid vara min. Hur hade sommaren sett ut om du gett upp? Om den där kvällen hade varit sista gången jag såg dig? Varför kunde inte min familj, som alltid älskat och stöttat mig, se din villkorslösa kärlek till mig?


Jag vänder på kroppen så att jag kan se ditt ansikte, försöker att njuta av vår kväll istället för att tänka på alla hemska minnen vi har. Ser in i de gröna ögonen precis som jag gjort så många gånger förr. Studerar det tydliga käkbenet, dina fylliga läppar och runda haka. Hur kan någon inte älska dig? För mig krävdes det bara en blick. Jag förstod det inte då, men jag vet nu att jag var fast redan vid första ögonblicket. Jag trodde inte att sådan kärlek existerade, man måste känna någon för att kunna älska. Men i djupet av dina ögon såg jag min egen själ blicka tillbaka mot mig. Berusande och fri, så som jag aldrig känt tidigare. Du var beredd att stå upp för dig själv, för att kunna vara med mig. Jag visste inte att det skulle bli så svårt. Att min familj och närmsta vänner skulle svika mig så som de gjorde. Jag har inte mycket kvar, men jag har dig. Under stjärnornas nyfikna bevakning har jag dina armar runt mig. Imorgon åker du iväg, bort från denna fördömande stad. Jag har bestämt mig för att följa med, även om du ännu inte vet. Kanske är det champagnens bubblande verkan som tagit beslutet åt mig. Men jag kommer inte ångra mig imorgon. Med dig är jag hel.

Tankar om krogen


Såg att Klara lagt upp bilder från en klockren utgång i Milano på Facebook. Vad jag saknar mina tjejer! Jag ser lite knäpp ut på andra bilden, men man kan inte få till sin pose varje gång!

Krogen är en intressant plats förresten. Unga människor flockas kring bar, dansgolv, rökruta och toa. Även om det borde vara en kväll då alla är på bra humör, man är ju ute och har roligt med sina vänner, så är det tyvärr inte alltid så. Aldrig möter jag så mycket dryga tjejer som jag gör på krogen. Tjejer som är osäkra i sig själva ger än sura blickar. Det är alltid någon som medvetet går in i än och igår var det faktiskt en tjej som tvingade mig att flytta på mig genom att trycka en hand i ansiktet på mig.

Killar brukar däremot vara trevligare. Men de är oerhört blyga istället. Man ser hur de trycker i ett hörn och hoppas att en tjej ska komma fram. Långsamt gungar de med i takten. Skämtar lite med sina vänner. Sen plötsligt möter man varandras blick. Men inte kommer han fram inte. Istället tar han några klunkar öl. Pratar lite mer med sina vänner, och möter återigen ens blick. Det brukar dröja tills hela ölen är slut innan de vågar säga hej, ibland längre än så. Ibland måste man själv komma fram om man överhuvudtaget vill kunna hälsa. Det här är ändå de attraktiva killarna. De mindre attraktiva är istället raka motsatsen. De kastar sig ut på dansgolvet och flirtar med första bästa tjej. De verkar strunta i om de blir dissade, då fortsätter de bara fram till nästa tjej. Jag råkade ut för en av dessa killar igår. Han sa "du måste ut härifrån", när vi stod på dansgolvet. Jag blev alldeles förvånad. Han fortsatte med "ja du ska med mig till viprummet". Jag kunde inte låta bli att le och svarade "tack, men jag stannar nog med mina tjejer".

Det finns förresten inte bara otrevliga tjejer på krogen. Många är trevliga, som man byter korta meningar med. Oftast inne på tjejtoan framför spegeln. Jag undrar hur det är för killar. Om de står framför pisoaren med gylfen nere och frågar om de kan få låna någons kam. Eller kanske be om en hand. Antagligen inte, men nog blir man som tjej nyfiken allt.

När jag går ut föredrar jag att dansa med mina vänner. Jag vill dansa hela natten. Det blir även flera vändor till toaletten eftersom alkohol bara rinner igenom mig. Jag går ut ganska ofta. För jag finner det både roligt och intressant. Man träffar aldrig så mycket speciella människor som man gör på krogen. Men jag föredrar fortfarande att dansa med de jag tycker om. Till Robyns "dancing on my own" och låta all världens bekymmer sakta försvinna i takt med basens jämna rytm. Då kan kvällen inte gå fel.
Tidigare inlägg Nyare inlägg

Maria Björklund 23 år
bor i Stockholm.

Kontakta mig
[email protected]

Välkomna till en blogg om mig och min familj! Varje dag får ni bilder och texter från mitt liv som sambo med Sami. Tillsammans har vi sonen Liam och chihuahuan Theo. Följ med mig som mammaledig, jag bjuder även på en och annan videoblogg!