Dagarna bara går

Det är konstigt hur man kan ha så lite tid till sig själv som småbarnsförälder. Man tycker att en vecka gammal bebis inte borde kräva så mycket tid. Men lillan älskar famnen och när hon inte ammar (vilket hon dagtid gör varannan timme) så vill hon gärna vara i mammas eller pappas famn. Sami har varit duktig och storstädat förrådet, Liam tyckte att det var roligt att få hjälpa till. Då blev jag lite låst i soffan med Leah i famnen, men ärligt talat klagade jag inte direkt.
 
Igår var vi på BVC för vägning av Leah. Hon hade fortsatt att gå ner i vikt, vägde 4280g (4585g vid födseln). Tydligen brukar det ta lite längre tid innan det vänder när barnen är stora vid födseln. Fick en ny tid för vägning idag för att se om det var någon skillnad. De vill att barnen går upp i alla fall 20g om dagen så här den första tiden. Jag var väldigt nyfiken på vad hon vägde nu, och hoppades att det skulle ha ökat något istället för att fortsätta gå nedåt. Nog hade det gjort det allt! För nu väger lillan 4338g! Det har vänt uppåt igen och på ett dygn har hon gått upp nästan 60g. Så amningen har helt klart gett resultat och nu kan vi slappna av lite. Nästa vägning blir på hembesöket när hon är strax över två veckor.
 
Medan jag vill att lillan ska gå upp i vikt så vill jag förstås själv börja tappa lite kilon. Gick upp 16kg totalt under graviditeten. Direkt efter förlossningen tappade jag 7kg. Nu 8 dagar senare har jag gått ner 3 till, alltså 10 totalt. Bra jobbat för någon som inte kan sluta äta sötsaker. (Snart, jag lovar). I januari börjar jag med träningen igen och hoppas på en hälsosam viktnedgång!
 
Annars fortsätter dagarna att rulla på. Det blir bland annat promenader med vagnen. Då gillar Liam att stå på sin nya ståbräda. Det är mycket bebisgos, lite småstädning när man orkar och lek med storebror som står på schemat. Dagarna bara går och från och med tisdag börjar Sami jobba igen. Hoppas att vi ska ha kommit in lite mer i vardagsrutinerna tills dess!
 
 

Familytime

Igår var vi över till min pappa för lunch. Liam har tjatat sedan i fredags om att han ska träffa Cornelia, hans absoluta favoritperson. Det blev bus i Cornelias rum och även en stund ute.
 
Vi planerade julen som kommer spenderas hemma hos pappa. Känns skönt att vi blir ett mindre sällskap i år då vi har en liten tjej i familjen. Längtar så mycket till julen, och nu är det inte långt kvar till första advent.
 
Dags för den här mamman att få i sig lite lunch nu när dottern är nyammad och nöjd. Sen blir det en promenad för hela familjen. Hoppas ni har en bra start på veckan!
 

Förlossningsberättelse

I måndags vid 23 tiden gick jag på toaletten innan läggdags. La mig sedan i sängen för att kolla Instagram. Då kände jag hur det började sippra mellan benen. Undrade förskräckt om jag hade kissat på mig. Hur var det möjligt när jag precis varit på toaletten? Tog av mig byxorna och blev förvånad över hur blöta de var. Kändes som att det bara hade sipprat lite men troligtvis hade allt vatten gått. Tyckte det var jobbigt att inte veta säkert som jag hade gjort när jag var gravid med Liam.
 
Ringde till förlossningen och hon sa att jag kunde komma in på en kontroll direkt om jag ville. Eftersom att det är så långt till sjukhuset från oss beslutade vi istället för att jag skulle sätta i en binda och låta den sitta en halvtimme för att se om den blev blöt. Fostervatten återbildas hela tiden nämligen så går det hål på hinnorna kommer det att fortsätta att rinna. Jag började packa det sista till bb-väskan, berättade för Sami som satt och spelade CS och ringde hans mamma som skulle komma över och passa Liam. Vi tänkte att det var bättre om hon kom över till oss än att vi slet upp en sovande Liam för att åka dit.
 
En halvtimme gick och jag kontrollerade bindan, dyngsur. Så nog var det vattnet allt! Ringde förlossningen direkt och vi fick komma in. Liams farmor kom vid midnatt och samtidigt som vi sa hejdå till henne fick jag min första värk, var glad att det började dra igång så att vi kanske skulle slippa åka hem igen efter kontrollen.
 
Det tog en halvtimme att åka in till sjukhuset och jag hade värkar med 5 - 10 minuters intervaller som alla varade i ungefär en minut. De var intensiva men gick att andas igenom. Jag började minnas allt tydligare hur den värsta smärtan kändes och längtade allt mer efter lustgasen. Var också väldigt tacksam att vattnet hade gått innan värkarna. Ni som läst min förlossningsberättelse från graviditeten med Liam minns kanske att jag hade värkar varje minut in till sjukhuset och att de gjorde så ont att jag ville gråta. Den här gången fanns det långa pauser och jag och Sami kunde prata om den kommande förlossningen och förbereda oss bättre.
 
När vi kom in till sjukhuset fick vi komma in till ett undersökningsrum. Bindan kontrollerades och undersköterskan kunde med ens konstatera att det var vattnet som hade gått och att det såg fint ut, så inga tecken på att lillasyster skulle må dåligt. (Då brukar de bajsa i vattnet nämligen.) Mitt blodtryck kontrollerades och även min temp och båda såg bra ut. Sen fick jag lägga mig på en brits där mina värkar kontrollerades och bebis hjärtljud. Då lämnade undersköterskan oss och berättade att om en halvtimme skulle en barnmorska komma in för att undersöka mig. Jahapp, ingen lustgas än alltså? Tänkte jag lite bittert men sa inget då värkarna fortfarande var hanterbara. Under den halvtimmen kom värkarna med fem minuters mellanrum och vissa var starkare än andra men alla gick att andas igenom. Både jag och Sami började oroa oss för att vi skulle bli hemskickade igen, att jag inte skulle vara tillräckligt öppen. Jag försökte trösta mig med att vi garanterat skulle ha bebis inom 48 timmar eftersom att mitt vatten hade gått.
 
Efter en halvtimme gjordes undersökningen. Jag var öppen 4cm, nästan 5! Värkarbetet var alltså garanterat igång och vi fick ett förlossningsrum. Både jag och Sami blev väldigt lättade, snart skulle vi ha vår efterlängtade skatt. Vägen till förlossningsrummet var inte lång men då jag plötsligt gick istället för att ligga ner så kom värkarna allt tätare och blev intensivare. Om man har en utdragen förlossning brukar man få rådet att röra på sig mycket och låta tyngdlagen skynda på förlossningen. Men jag som hade en snabb förlossning i bagaget behövde inte skynda på något förlopp. Jag tyckte att det blev för jobbigt att stå upp och kastade mig nästan ner i förlossningsrummets säng. Värkarna fortsatte att komma tätt och jag fick äntligen min lustgas. Jag hörde barnmorskan fråga Sami om den förra förlossningen hade gått fort och han svarade att den hade tagit sju timmar från första värk. Då svarade barnmorskan "verkar som att även den här förlossningen blir väldigt snabb"
 
Jag jämförde hela tiden förlossningen jag hade haft tidigare med den nuvarande. När vi väntade Liam var lustgasen min räddning och jag tyckte inte att värkarna gjorde särskilt ont längre trots att de även då hade kommit utan nästan några pauser alls. Jag insåg att jag inte klarade av att hantera värkarna med bara lustgasen den här gången, det gjorde fortfarande skitont rent utsagt och jag hade värkar hela tiden. Eftersom att jag öppnade mig ännu snabbare den här gången så blev värkarna ännu intensivare än vad de hade varit första gången. Jag ville skrika efter epidural men visste att det inte fanns någon tid. Jag varvade med att skrika in i lustgasen med att kämpa med en jämn andning. Vid ett tillfälle när jag äntligen hade en paus sa jag till barnmorskan "vet du vad? nu döper vi om mig. Jag är så jäkla otrevlig nu och jag tänker inte dra ner namnet Maria i skiten. Jag får heta något annat tills jag blivit trevlig igen". Hon skrattade bara, vi kom aldrig på något namn.
 
På en timme öppnade jag mig från 4 cm till 10, det var dags att krysta! Återigen jämförde jag förlossningen med den jag hade med Liam. Då försvann alla onda värkar och jag fick bara styrka från krystvärkarna. Jag hade ingen lustgas och var fullständigt närvarande. Det enda som gjorde ont var när hans huvud skulle krystas ut och den smärtan var i och för sig det värsta jag upplevt. Den här gången försvann inte värkarna från öppningsskedet, de kom samtidigt som krystvärkarna. Jag blev nästan galen och väldigt förvirrad. Jag visste inte hur och när jag skulle krysta och jag sa flera gånger "varför slutar det inte att göra ooont?!" Eftersom att de inte förstod vad jag menade måste de ha tänkt att jag var lite galen. Vid det här tillfället fanns en barnmorska, en undersköterska och en student i rummet.
 
Tur nog gick krystandet mycket snabbare än vad det hade gjort med Liam. Då krystade jag i en timme, den här gången ganska precis 20 minuter. Leah föddes 02.44, två timmar och fyrtiofem minuter efter första värken och när jag fick henne på bröstet kände jag en otrolig lättnad. Äntligen var hon här! Vi förstod att hon var stor och jag undrade hur mycket jag hade gått sönder. För smärtan när hon krystades ut hade varit enorm. Barnmorskan kontrollerade och sa "nej inte minsta bristning, du klarade dig helt och hållet". Jag blev alldeles chockad. Var det verkligen sant? Jag krystade ut en bebis på 4585g utan att ta skada, vilken kropp jag har!
 
Och vilket barn. Förälskade mig i lilla Leah genast. Graviditeten var äntligen över, vi hade fått vår älskade skatt. Jag pussade Sami, fick höra hur duktig jag hade varit, och vi var världens stoltaste föräldrar återigen. Välkommen till världen älskade lilla Leah! ♥

Liam & Leah

Vi stannade en natt på BB och åkte hem efter läkarkontrollen i onsdags. Vi var hemma vid 13 och tog det lugnt hemma. Liam var på förskolan och Sami skulle hämta honom vid 15, jag var väldigt nyfiken på sonens reaktion, visste att han skulle bli väldigt glad.
 
När de kom hem satt jag och ammade Leah i soffan, så jag kunde inte komma till hallen. Så fort Liam kom in sa han "mamma, jag är hemma nu!" Lilla älsklingen. Han sprang in i vardagsrummet och stannade till så fort han såg sin lillasyster. Jag frågade om han visste vem det var och först sa han bara "bebis". När vi pratat om Leah har vi alltid sagt lillasyster och då har han pekat på min mage. Så när jag sa att det var hon var han tvungen att kontrollera magen, som nästan helt är borta nu. Han ville genast hålla i sin syster vilket han fick göra och ni anar inte hur stolt han såg ut! Ja jag har förstås bilder på detta också. Sen blev det att pussa på henne och så fort hon gjorde ifrån sig något läte så härmade han henne.
 
Nu har vi varit hemma två dygn och det har hittills gått hur bra som helst. Liam leker på som vanligt, är inte svartsjuk när jag ammar, och bryr sig faktiskt inte särskilt mycket om sin syster. Däremot när han får chans att prata om henne så blir han jättestolt. Som tidigare idag när vi var tillbaka på sjukhuset för PKU test och hörseltest så berättade han stolt att "här är lillasyster". Testerna gick förresten jättebra och hon började inte gråta när barnmorskan stack henne i handen. Inte ens när hon var tvungen att sticka henne en gång till för att det inte kom tillräckligt med blod. Tuffare var det för mamman som var tvungen att kolla bort...
 
Så glad över hur bra allting gått hittills. Den här bebisbubblan man befinner sig i är underbar och bortsett från att jag har ont av både eftervärkar och såriga bröstvårtor så känns allting fantastiskt just nu. Ren och skär lycka. ♥

Vår underbara lilla Leah

Här har ni vår älskade prinsessa. Som fått namnet Leah och som redan hunnit charma hela familjen.
4585g och 53cm kärlek. En stor liten tjej som kom med en väldans fart. Första värken hade jag precis vid midnatt mellan måndag och tisdag efter att vattnet hade gått i sängen en timme tidigare. Sen föddes hon 02.44 och lyckan var fullkomlig.
 
Vi befinner oss förstås i den underbara babybubblan och det är anledningen till att jag bloggar så dåligt. Vi vill bara njuta av vår nya familjemedlem. Men jag kommer såklart tillbaka och redan imorgon tänkte jag skriva om första mötet mellan storebror och lillasyster. ♥

Hon är äntligen här!

Inatt föddes världens finaste lilla tjej. Ni ska få bilder och en förlossningsberättelse men först ska vi landa lite bara. Imorgon åker vi hem från sjukhuset om allt går bra på läkarkontrollen.

Har uppdaterat lite på instagram, Maryswe heter jag där.

Magen vecka 42

Ja måndag betyder ny graviditetsvecka. Den här gången kan jag inte jämföra med bild från när jag var gravid med Liam, för den här dagen var han redan 3 dygn gammal. Men nu är det i alla fall den sista magbilden jag lägger upp. För om jag fortfarande är gravid nästa måndag så kommer jag befinna mig på sjukhuset för en igångsättning. Man är inte gravid för alltid, även om det ibland känns som att ens kropp vill vara det.
 
Ultraljudet gick förresten jättebra. Fick inte någon exakt vikt på henne men hon ligger inom gränsen för vad som anses som okej och då kollar de inte mer noga. Även fostervattenmängden var bra och likaså flödet i navelsträngen. Hon var väldigt vild under undersökningen och låg och sparkade med benen trots att det är jättetrångt i magen nu. Vi fick även återigen en väldigt tydlig bild på att det är en flicka vi väntar. Vår älskade efterlängtade lilla mini.
 
Att förklara hur psyket påverkas när man går så här många dagar över tiden är svårt att göra. Allting blir så mycket starkare när man har alla hormoner i kroppen också. Jag har gråtit flera gånger idag, och sen känt mig dum för vad har jag att gråta över? I min mage bor just nu en tös som verkar må riktigt bra. Det är det allra viktigaste. Vi kommer snart att träffas, så den enda känslan jag borde känna är lycka. Men väntan gör det svårt, jag får jobba på humöret. Sen tack till alla era stöttande kommentarer. Ni är fantastiska! Är så glad att jag får dela den här resan med er. ♥

BF+8

Nej kära bloggläsare, idag är verkligen ingen bra dag. Jag har inatt vaknat varje timme av halsbränna och spya i halsen. Men inte känt en enda värk. Vid fyra började molvärken komma och jag hade svårt att somna om. Vet inte när jag äntligen fick lite sömn men Liam lät mig sova till halv åtta, vilket åtminstone det var väldigt snällt.
 
Jag är så trött på att vara gravid nu så ni anar inte. Nu ska jag ringa sjukhuset för att boka in ett ultraljud idag, så får vi se om lillan har det bra i magen i alla fall.

BF+7

Ovan har ni appen jag använde när värkarna startade med Liam, och som jag även kommer använda när det drar igång den här gången.
 
Nu har det gått precis en vecka sedan lillasyster var beräknad. En vecka där humöret gått både upp och ner. Ibland har jag känt mig så himla glad och förväntansfull inför den kommande förlossningen. I nästa har jag varit nedstämd för att det känns som att alla får sina bebisar förutom jag. Att jag kommer vara gravid för alltid och att det kommer krävas en igångsättning för att få ut den här envisa ungen.
 
Imorgon går vi in i vecka 42. 42?! Vad tusan jag hör inte hemma i den veckan, jag vill vara tvåbarnsmamma nu, nu, nu! Samtidigt är det imorgon bara en vecka tills vi garanterat har fått träffa vår lilla tös. Det är ju ingenting, för den här veckan som precis börjar nå sitt slut har konstigt nog gått jättefort. Trots att större delen av dagarna har gått till att fundera på när det ska dra igång och till att leta efter tecken.
 
Den här helgen har jag haft väldigt mycket molvärk, både i rygg och nedre delen av magen. Det känns onekligen som att kroppen förbereder sig. Till och med slemproppen har släppt. Så jag börjar frustrerat undra över vad kroppen väntar på. Dra igång den riktiga smärtan, jag är redo! Jag vill inte gå på något ultraljud imorgon, jag vill ha henne i min famn istället. Jag har längtat så länge, det har vi hela familjen. Komsi, komsi bebis. Nu är det allt dags. ♥

Grattis till alla pappor!

Idag får pappan i familjen extra kärlek. Fars dag idag och Liam har redan grattat sin pappa. Han sa även efteråt "nu vill jag ha paket". Sedan han fyllde år tycker han att alla gratulationer ska sluta med att han får paket.
 
Sami är världens bästa pappa till Liam och vi är båda två lyckligt lottade som har honom i vår familj! En extra tanke till min egen pappa idag också som jag kommer fira nästa helg istället. Anna jobbar nämligen idag och jag trodde att vi garanterat skulle vara tvåbarnsföräldrar nu och inte ha tid att åka dit. Men tji fick jag!

BF+6

Igår precis innan jag skulle sova gick den otroligt trevliga slemproppen! Som varje höggravid kvinna letar efter. Den sitter som en propp och skyddar barnet från infektioner och brukar släppa 1 - 7 dagar innan förlossningen startar. Den lossnade tillexempel kvällen innan Liam föddes! Hade hoppats att jag skulle vakna med värkar inatt men har återigen sovit väldigt bra. Däremot har jag väldigt mycket molvärk idag så jag hoppas att det kommer igång under dagen. Om inte kanske lillasyster vill bli ett söndagsbarn precis som sin mamma och storebror. Hur som helst är det skönt med ett tecken om att graviditeten snart är slut!

Kladdkakans dag

Bild lånad av Frida, vars recept jag tänkt testa.
 
Att fira kladdkakan är väldigt trevligt tycker jag, då det är min favoritbakelse. Brukar göra samma som alltid, ett recept jag hittat hos Arla som alltid blir riktigt smarrig. Men idag tänkte jag testa något annat! Hittade nämligen inne hos Frida ett recept på en Daimkladdkaka. Hur gott låter inte det? Sami ska veckohandla idag och köper hem Daim då vi inte har det hemma. Så efter middagen blir det bakning för denna höggravida kvinna. Gott till fredagsmyset, lite Idol sen är jag redo att föda barn!

BF+5

Den här dagen känns ungefär lika jobbig som BF gjorde. För den här graviditetsdagen föddes Liam i, medan jag nu inte känner några tecken på att det är på gång att starta. Lite molvärk i nedre delen av magen bara, men annars ingenting annat. Hoppas hur som helst att vi har en bebis till helgen. Max 10 dagar tills vi träffar henne nu, men det känns som en evighet när man passerat sitt beräknade datum.
 

BF+4

Efter flera dagar med massa energi då jag orkat med både långpromenader, luncher i centrum och storstädning så har tröttheten tagit ut sin rätt idag. Jag är helt sänkt och har knappt tagit mig upp från soffan på hela dagen. Det har blivit att läsa senaste numret av mama, gråtit till avsnittet där Rachel och Ross får sin dotter (ser jag nyfödda så gråter jag, väldigt känslig nu antagligen på grund av vad som väntar bakom hörnet) och hängt på Facebook i den härliga novembermammor gruppen som jag är med i. Där föds det bebisar dagligen och många med klart senare BF datum än mig har nu fått sina små. Men det är så mysigt att se alla bebisar och följa alla förlossningar. Snart är det vår tur! ♥

Liam 3 år idag

Idag är en speciell dag för idag fyller världens bästa kille 3 år. Vi började morgonen hela familjen i stora sängen med paketöppning. Liam fick en kaffebryggare till sitt kök som man kan hälla vatten i. Den brygger vattnet precis som om det vore kaffe och leksaken blev väldigt populär genast! Ikväll får han resten av paketen. Vi har köpt lite olika bakverktyg så att vi ska kunna baka tillsammans. Han har även fått ett förkläde, kockhatt och grytvantar. Fast grytvantarna är förstås till hans leksakskök. Gissar att han kommer bli väldigt glad!
 
Är så stolt över vår underbara lilla glada kille. Han var så duktig på 3 årskontrollen igår. Pratade om bilderna han fick titta på, sparkade och kastade boll, ritade huvudfoting och hoppade runt i rummet. Det blev även att kolla vikt och längd, och vi fick svar på varför storlek 92 har passat enda tills nu. Liam är nämligen bara 92,5 cm lång! Vår lilla kille, och väger ca 13,7 kg.
 
Tack älskade lilla du att jag får vara just din mamma. Älskar dig så otroligt mycket. ♥

MVC vecka 41

Idag har jag varit på mitt sista MVC besök. Nu ska jag inte tillbaka dit förrän på återkontrollen som är ca 6 veckor efter förlossningen.
Mitt blodtryck var bra som det varit hela graviditeten. Bebis hjärtljud var fina och min mage följer sin egen kurva fortfarande. Lite under medel så hon har det väldigt trångt där inne som själv är lite större istället. Huvudet var inte helt fixerat ännu och min barnmorska tror inte att det kommer fixeras förrän precis när värkarna drar igång.
 
Som det känns nu dröjer det nog några dagar innan vi träffar lillan. Jag vill ju inte att hon föds imorgon på sonens födelsedag så för mig gör det inget. Men någon gång i helgen, senast söndag om jag får bestämma! För jag vill inte gå in i vecka 42. En vecka över tiden räcker gott och väl. Varje dag blir så lång när man vet hur underbar framtiden är. När familjen blir komplett. ♥

BF+3

Ingen bebis än men det är nog lika bra, för idag ska jag och Liam till hans 3årskontroll! Imorgon är hans födelsedag så kommer inte värkarna igång under dagen så får hon helt enkelt vänta till den 7e. Lillan verkar inte ha särskilt bråttom så det dröjer nog ett tag ändå. Jag sover bra på nätterna men senaste två nätterna har jag haft väldigt svårt för att somna. När jag väl varit på väg att somna inser jag att jag måste gå på toaletten, och det upprepas ca tre gånger. Men bortsett från det har jag fått bra med sömn, för som höggravid känns 5 timmars sömn som en hel natt.
 
Liam tittar förresten på Barbie - Life in the dreamhouse för tillfället. Hans absoluta favoritprogram på teven. Tyvärr har Netflix bara sju avsnitt och de går om och om. Men nu ska vi snart göra oss iordning. Spännande att se vad han väger och hur lång han är, just längden har vi inte kollat sedan han var 2 år. Sen kommer han även få göra lite taltester och annat som säkert går hur bra som helst. Vår grabb pratar hela tiden och säger varje dag någonting nytt. Man får sig alltid ett gott skratt!

Bäst i butik just nu

Jotex har fått in väldigt fina julnyheter. Jag längtar enormt efter årets bästa högtid. Julen är alltid en tid jag älskar. Julklappar är jag ute med i god tid för att slippa julstressen. I år har jag även planerat att hinna med en massa julpyssel med Liam. Kommer förstås vara mammaledig då vi garanterat har lillasyster här till första advent (och ett bra tag innan dess) så då ska jag allt se till att hinna med både pyssel och bak med sonen.
 
Längtar efter att få sätta igång och inreda huset, julpyntet väntar tålmodigt i förrådet. Undertiden kollar jag i tidningar och på nätet efter julinspiration. Jotex har som sagt mycket fint! Har faktiskt gjort en liten beställning därifrån. Det blev kökshanddukarna som ni ser ovan och röda gardiner som kommer få byta ut de vita i vardagsrummet.
 
Nu ska jag strax hämta sonen från förskolan. Först ut på en långpromenad med hunden, kanske kan sätta igång lite värkar.

BF+2

Den här boken har jag beställt till lillan och ska hämtas ut idag. En fylla-i-bok om hennes första år. Hade en liknande till Liam som jag tyckte var jättekul att fylla i. Kommer vara kul för barnen att läsa i när de är större också.
 
Ingen bebis ännu! Det komiska är att ingen vågar ringa mig för att fråga men till Sami ringer vänner och familj lite då och då för att kolla läget. Jag tar inte illa vid mig, klart jag förstår att det är flera som är nyfikna på vår lilla skatt. Som tydligen trivs väldigt bra i livmodern.

Magen vecka 41

Nu är vi framme vid den graviditetsvecka som Liam föddes i, vilket förhoppningsvis även lillasyster planerar att göra.
 
Igår var jag lite besviken över att nå BF utan att förlossningen kommit igång. Idag har jag hunnit smälta det och nu känns det mycket bättre. Jag får tänka som så att det är max två veckor tills vi träffar henne, och troligtvis blir det tidigare. Det kan starta när som helst så jag får passa på att njuta av ett städat hus, ha egentid på kvällarna och att kunna sova relativt ostört. (Några kisspauser bara men de klarar jag av nästan i sömnen nu)
 
Idag har jag haft molande värk i ryggslutet. När jag städade spred det sig till magen men nu när jag vilat i soffan ett tag så känner jag nästan ingenting. Lillasyster har varit klart vildare den senaste veckan än vad hon varit tidigare. Det uppskattas! Oron över få fosterrörelser är inte rolig att uppleva.
 
På onsdag är det dags för nästa MVC besök och då kommer vi även boka in ett ultraljud till början på nästa vecka. Där kommer de att kolla fostervattenmängd, flödet i navelsträngen och uppskattad vikt på lillan. Eftersom att det finns stor risk att hon ligger på plussidan så kan det bli att vi bokar in en igångsättning redan någon dag efter. Men jag hoppas förstås att det är den här veckan hon föds, helt på eget initiativ. För nu känner jag mig klar med graviditeten och redo för livet som tvåbarnsförälder. ♥

Maria Björklund 25 år
bor i Stockholm.

Kontakta mig
mariabjorklunds@gmail.com

Välkomna till en blogg om mig och min familj! Jag fyller bloggen med bilder och texter från mitt liv som sambo med Sami. Tillsammans har vi sonen Liam och chihuahuan Theo. I november blir Liam storebror så det skrivs väldigt mycket om just graviditeten för tillfället. Välkomna!



Besökare denna vecka:
Besökare just nu:

bloglovin