Just nu har Campadre en kampanj med kläder från Geggamoja. Fanns väldigt mycket fint och var lite sugen på deras vinterkläder, några ser ni i bilderna ovan. Men istället blev det klänningen och tightsen ovan i storlek 50/56. Såg att hon inte har så många byxor i de små storlekarna och klänningen kunde jag inte motstå. Runt 10 november är det leveranstid och då hoppas jag att jag inte är gravid längre heller, förstås!

 

Rum 21 har så otroligt mycket fint. De har självklart snappat upp den senaste koppartrenden och har massor med snygga alternativ, från krukor till ljusstakar och lampor. Det är inte mycket ovan som jag skulle kunna övertala Sami om att få köpa men hade jag haft en egen liten mysig lägenhet hade jag gärna inrett den med allting ovan.

 

Den här helgen jobbar jag, min sista jobbhelg och det känns väldigt bra. Att jobba helg är inte så jobbigt eftersom vi har konstant bilkö och jag kan sitta och ta betalt av bilar. Så det blir inte så ansträngande för kroppen, mer än att jag börjar känna mig stel mot slutet.

Ser framemot att vara hemma med Liam och få lite egentid tillsammans. Sen är vi hemma hela familjen när lillasyster kommer. Liam bestämmer själv när han vill tillbaka till förskolan, gissar att han kommer börja sakna det ganska snabbt. Men de två veckorna Sami är hemma är även Liam det i alla fall, eftersom han inte ska känna sig utanför. Vad jag längtar tills man är i den där bebisbubblan igen. ♥

Jag har börjat tvätta lillasysters kläder och insåg att vi inte har någon pyjamas i storlek 50. Har inte gått igenom de kläder hon ärver av lilleman ännu men vet att vi fick göra oss av med flera för att de fick märken som inte gick bort. Så jag hittade alltså ett ypperligt tillfälle att nätshoppa.  Blev söta Nalle Puh pyjamaser och så hittade jag lite annat som ni kan se. Allting från underbara Next förstås.

Hur förlossningen blev kan ni läsa om i detalj här. Så här i efterhand minns jag den som snabb och bland det häftigaste jag upplevt. Visst vet jag mycket väl att smärtan var extrem. Speciellt för att allting gick så fort då jag gick från värkar var tionde minut till varje minut så fort vattnet gick hemma i sängen. Bilresan var inte rolig, men så fort jag fick lustgasen så kunde jag hantera smärtan utan att någonsin tycka att jag tappade kontrollen. Trots att jag under en hel timme hade värkar konstant, där det nästan inte fanns några pauser alls.

 

Krystandet däremot är någonting jag försöker jobba mycket på mentalt. Hade nämligen krystvärkar i en timme och jag fick inte ut mitt lilla (stora) hjärta. Trots väldigt starka krystvärkar och att jag inte blivit slutkörd då öppningsskedet gått så fort. Han var helt enkelt stor och jag lyckades inte använda krystvärkarna rätt. Jag ville inte längre, jag gav upp. Tills de började prata om sugklocka, vilket jag är livrädd för, och då bestämde jag mig att nu ska han ut och i nästa värk var han ute. Så väldigt mycket handlar om inställning och det är vad jag jobbar på nu. När det blir dags att krysta ut lillasyster kommer jag inte vilja att det går för fort då jag inte vill spricka mer än nödvändigt. Men det får inte ta en hel timme, jag vill helst korta ner tiden med hälften. Vilket förutsättningarna säger att jag kommer lyckas med då det oftast går lättare med andra barnet.

 

Men precis som inför första förlossningen så går jag även denna gången in med inställningen att allting kan hända. Jag vet helt enkelt inte hur det kommer gå och så får det vara. Jag litar på personalen och att de kommer ta de beslut som behövs för att jag ska få en så bra förlossning som möjligt. Och precis som sist är jag supertaggad. Jag längtar både efter själva förlossningen och att få träffa vår älskade efterlängtade skatt. ♥