Disney store


Samis syster och hennes pojkvän reser för tillfället jorden runt.
Här kan ni läsa om deras resa.
Igår kom ett paket på posten från dem, som de skickade från USA. Den underbara tigerbodyn ovan! Från min älsklingsbutik Disney Store. (När tusan kommer den till Sverige?)
Så tack tack Lollo och Robert! Bebis kicksparkar mina revben, hans charmiga sätt att tacka.

Nu ska Sami dra till jobbet. Så jag och Theo blir själva igen. Vad kan vi hitta på? Långpromenad blir det i alla fall. Vädret är fint och jag ska locka fram förvärkarna från igårnatt tänkte jag. Nu ska bebis ut! Hihi.

Här finns förresten en liten intervju om mig, Sami, bloggen och graviditeten som en läsare gjort. Enjoy!

Bara 10 dagar kvar


Idag är det precis 10 dagar tills bebis är beräknad. Imorgon går vi ner på ensiffrigt. Tiden har gått snabbt!
Fast det känns ändå som en evighet sedan vi fick det där plusset på stickan. Som för alltid förändrade våra liv till det bättre.

Nu är den stora frågan när bebis vill kicka igång förlossningen. Vi är så nyfikna på honom. Hur han ser ut, vad han kommer få för personlighet. Vem han kommer vara lik. Det är svårt att leva i nuet när allt man vill är att hålla om sin lilla skatt.

Blir det i oktober eller november? Det är det bara han som vet. Vår underbara skatt.

Magen vecka 39


Hej onsdag och hej vecka 39!
Magen verkar ha gett upp att växa. Vilket jag tycker är skönt. Dels kan jag röra mig och sova bättre än om jag hade haft en jättetung mage. Sen minskar det risken för bristningar.

Barnmorskan sa att det var helt normalt att magen växer långsammare så här på slutet. Då jag har så mycket sammandragningar och bebisen sjunker längre ner. SF-måttet ökar knappt och det är för att han inte behöver mer plats i livmodern. Trots att han växer för var dag. Nog känner jag det! Jag märker av alla hans små rörelser. Och får han för sig att sträcka på sig så mördar han mina revben. Men allt för dig älskade skatt.

Förvärkarna har förresten blivit värre. Speciellt de som känns som molande mensvärk. Det gör aldrig hemskt ont, men det är störande. För nu är det nästan konstant att jag känner av det. Tur nog sover jag fortfarande bra på nätterna, det är viktigast. Annars vet jag inte hur jag skulle orka med en förlossning.
Jag undrar när värkarna sätter igång på riktigt. Varje kväll känns det som att det kanske är dags. Men om jag vaknar utan att något hänt så är det inte hela världen. Han kommer ju snart, oavsett.
Vilket är ganska overkligt bara det.

Bye bye work


Jag hade tur. Det var bara en massa trevliga själar som jobbade idag. Så fick säga hejdå till många!
Några till hade jag velat säga hejdå till också. Förhoppningsvis jobbar de när jag kommer och hälsar på med bebis sen.

Satt inne i personalrummet med Lise, världens bästa chef, och pratade bebisar. Fick även en present som hon köpte idag från mässan Underbara barn. Som jag och Sami ska på imorgon troligtvis. Hur snällt?! Från Lundmyr of Sweden, mitt favoritmärke på barnkläder.

Lise fick barn i januari i år och har precis börjat komma tillbaka från mammaledigheten. Så hon hade mycket tips att komma med! Jag tycker alltid om att sitta och prata graviditet och barn med någon som är lika intresserad av ämnet. Så en timme gick i rasande fart.

Sedan drog jag och Sami till Maxi för att storhandla. Och jäklar vad dyrt det blev! Så får hoppas att vattnet inte går ikväll, för då har vi en massa god mat som går till spillo. Min mamma och Harry och Samis mamma, Benny och Tiffany kommer ju över imorgon för kräftskiva. Så tills dess får jag allt knipa. Nu ska jag hjälpa Sami med städningen!

Magen vecka 38


Hej onsdag! Plötsligt går vi in i en graviditetsvecka som betyder väldigt mycket. För från och med nu räknas detta som en fullgången graviditet. Oavsett när han föds kommer det inte räknas som en för tidig födsel. Bebis är klar för livet utanför, och jag hoppas att han har bråttom!

Jag är glad att jag inte blivit så extremt stor så här på slutet. Än så länge har jag klarat mig från bristningar. Något som skrämmer mig mer än vad det borde. Bristningar hör till, något som många gravida får. Men jag hoppas ändå att jag slipper dem. Vem gör inte det?

Sen tror jag även att en mindre mage har gjort att jag inte fått lika mycket problem. Min rygg var något jag var väldigt orolig över. Har haft problem med den förr, men har klarat mig bra under graviditeten. Känt av lite ibland men inget allvarligt. Får ont i knäna när jag sätter mig på huk, men inte annars. När jag jobbade fick jag ont i benen. Men då stod jag upp i åtta timmar också. Är glad att jag slipper det nu!

Jag sover väldigt bra på nätterna. Fått höra att det kan vara ett tecken på att förlossningen närmar sig. Som att kroppen samlar energi. Man kan alltid hoppas! Annars har jag bara tur som sover djupt trots en sparkande bebis och mycket förvärkar. Är inte lika trött på kvällarna längre heller. Antagligen också tack vare att jag inte jobbar. Försöker njuta av sista tiden som gravid. Bebis rörelser känner jag hela tiden och alla dessa sammandragningar. Det är magiskt att vara gravid. En tuff period med mycket känslor och utmaningar. Men man känner så mycket kärlek samtidigt! Kärlek för någon man ännu inte träffat.

Mamma och pappa är så nyfikna på dig lilla skatt.

OTH och sedan dammsugning


Sami och bebismagen i väntrummet hos MVC. De hade råkat dubbelboka så vi fick vänta extra länge på att gå in. Då de andra hade mer bråttom än oss. Så jag och Sami spelade wordfeud undertiden! Han vinner över mig, för ovanlighetens skull. Den jäveln.

Hur som helst, en kvart senare fick vi komma in till barnmorskan. Så det var skönt att de som gick in tidigare var snabba. För oss tog det längre tid, eftersom att vi hade mycket att gå igenom. Vem vet, det var kanske sista gången vi var där! Vi har fått en tid till 24e oktober. Det vore himla trevligt om vi redan är föräldrar då, men man vet aldrig.

Mina värden ser fortfarande bra ut. Det är lite roligt hur man vänjer sig vid sådant som gör ont. När jag började gå hos MVC i vecka 25 tyckte jag att det gjorde ont att bli stucken i fingret. Nu känns det inte alls längre. Man är så van vid förvärkar och bebis som sparkar mot revbenen. Klart man blir härdad!

Magen har inte vuxit så mycket sedan vi var där sist. Hon trodde att det berodde på att han fixerat sig ännu mer, sjunkit längre ner. Och alla mina sammandragningar. Fick en när jag var där och hon undrade hur ofta de kommer. Jag sa minst en gång i timmen så då sa hon inget mer om det. Men nu när jag tänker efter stämmer det inte alls. Jag har sammandragningar ungefär var tionde minut. Just nu är magen för en gångs skull mjuk men jag kan lova er att den snart är hård igen. De gör inte ont men nu när jag vet exakt hur de känns så har jag bättre koll på dem.

Nu ska jag och Sami se ett avsnitt av One Tree Hill och äta päronsplit. Sen blir det att dammsuga hela lägenheten!

Första riktiga värken


Nu har jag köpt min första amningsbh! Från H&M för 149 kronor. Hade först tänkt vänta tills jag visste om jag kunde amma. Alla kvinnor kan ju inte, även om jag hoppas att så inte är fallet för mig.
Men flera läsare med barn har sagt att amningsbh är guld värt på förlossningen, så därför blev det ett köp redan nu.
Blev att köpa födelsedagspresent till Sami också. Vad kan jag tyvärr inte skriva här, eftersom han läser bloggen.

Vi avslutade med Happy Meal på donken. Jag bjöd så jag fick båda böckerna. Tjoho! Till bebis samling.

På tal om bebis. Jag har haft molande värk i flera dagar nu, känns precis som mensvärk. Men idag när vi gick från bussen fick jag min första riktiga värk. För det kan inte ha varit något annat. Med förvärkar kan man röra på sig samtidigt, men jag blev helt paralyserad. Kunde inte ta ett enda steg framåt. Smärtan var ganska kraftig och kom från högra sidan av magen. Ganska stort område. Men det var ändå hanterbart. Jag försökte gå framåt men det gick inte som sagt, då ökade bara smärtan. Anna började skratta åt mig för att jag såg så larvig ut. Samtidigt fick hon dåligt samvete för att hon skrattade, men vi började tillslut skratta båda två! Är glad att det inte hände i centrum. Undra vad folk hade tänkt om oss då. Värken varade mellan 30 - 60 sekunder. Svårt att avgöra exakt.

Nu ska vi ut och gå långpromenad med Theo för att se om det kan väcka liv i fler värkar! Efter min fick jag några eftervärkar, men de var inte alls lika kraftiga. Vill ju ha regelbundna så att man kan få åka in. Tur att jag skaffat en värktimer-app. Den ska var guld värd! Slipper man klocka sig själv och hålla koll. Så om jag börjar få fler kraftiga värkar åker den fram. Om två dagar har jag gått en fullgången graviditet, som det så fint heter. Så bebis är mer än välkommen!

Newbie och annat mys


Ni har väll inte missat att
Kappahl nu har en egen webbshop? Jag är inte så förtjust i deras damkläder (även om ni fått för er att jag har typisk Kappahl stil så hittar jag aldrig något där inne till mig). Men deras barnkläder är underbara! Speciellt Newbie kollektionen som jag skrivit om flera gånger förut. Plaggen ovan skulle jag gärna klicka hem till skatten i magen.

Nu har jag varit ute med Theo i höstkylan. Mår lite konstigt idag. Vet inte vad det kan vara. Har sovit bra och ätit ordentligt. Så det är väll något med graviditeten som spökar. Imorgon ska jag och Sami till MVC så får vi se om mina värden fortfarande är bra. Då ska vi även gå igenom min graviditet och skriva ett förlossningsbrev. Jag har inte så specifika tankar, kommer ta dagen som den blir. Så blir nog ett kort brev. Däremot har jag en hel del funderingar som jag vill ta upp med min barnmorska. Som det här med att livmodertappen har öppnat sig och ifall slemproppen lossnade. Helt enkelt alla frågor jag borde ha ställt i fredags på sjukhuset, men aldrig gjorde för att jag var för chockad av hela upplevelsen.

Och hur mycket jag än tycker om henne så hoppas jag att imorgon blir sista gången jag går dit!

Mer till bebis


Igår när jag köpte smycken till Olivia som vi firade idag så hittade jag overallen ovan till bebis. Hur söt?!

Var riktigt trevligt att träffa släkten igen. Vi satt och fikade i flera timmar och bara pratade. Har världens bästa släkt.

Innan vi åkte till mina kusiner var vi hemma hos pappa där Birgitta fotograferade oss. Blev nog riktigt bra tror jag! Kommer få bilderna på skiva så får vi se vilka vi förstorar upp. Man vet ju aldrig när förlossningen drar igång så skönt att ha det avklarat. Det är ju inget man kan ordna i efterhand direkt.

Nu blir det att chilla i soffan. Sov inte mycket igår, hade förvärkar hela natten. Under dagen försvann de men nu är de tillbaka. Får se hur natten blir. Borde vara tröttare än vad jag är, men min kropp är redan beredd på livet som småbarnsförälder. Med lite sömn. Jag vill bara att värkarna ska gå från molande till extrema. Gärna inatt!

Inget mera jobb för mig


Just nu håller Sami på och lagar mat. Jag har hjälpt lite grann, med dukning och fixat sodastream. Men mitt hjärta gör det mesta. Vi ska äta kyckling med klyftpotatis. Perfekt fredagsmat? I sure think so.
Blir mys i soffan tillsammans med Anna och Theo, Idol ska vi se på förstås! Har ni någon favorit? Amanda P är ju grym, likaså André. Och Roshana är underbar. Många bra i år!

Pratade med min chef förresten. Sa att jag kunde komma tillbaka på onsdag och jobba då jag slutar med antibiotikan. Hon började skratta och sa "du ska inte jobba mer Maria! Vi vill inte se dig här". Så hon har sjukskrivit mig två veckor och sen kommer jag börja med föräldrapenningen. Förhoppningsvis har vi redan bebis vid det laget. Efter idag tror jag inte att jag kommer kunna vänta till bf. Det går inte. Men försöker ställa om till det. För annars kan väntan bli väldigt lång. Men det känns som att något är på gång. Även om det fortfarande kan dröja veckor. Och jag är otålig!!

Är i alla fall glad att jag har världens bästa chef. Som låter mig vila upp mig inför förlossningen. Som förstår att det är tufft att jobba på McDonalds som höggravid. Jag ska till jobbet nästa fredag och äta frukost med henne och några till. Få säga hejdå och tömma mitt skåp. Känns jättekonstigt att jag inte kommer jobba mer förrän nästa sommar. Då jag kommer börja en dag i veckan innan jag i augusti går tillbaka helt. Helt overkligt.
Kommer sakna flera av mina medarbetare, samtidigt som min stackars överarbetade kropp jublar.

Men nu är det dags för fredagsmys!

Efter kontrollen

Det visade sig att vattnet inte har gått. Ni kan gissa om jag och Sami blev förvånade. Vi var helt säkra. Doften var precis som barnmorskan beskrev det och det var så stor mängd.

Istället kan det ha varit slemproppen som släppte. För då brukar många gånger också stora mängder flytningar följa med. (Mysigt samtalsämne I know) Vilket brukar betyda att förlossningen startar inom två veckor, så nog börjar det närma sig! Fick göra en vaginal undersökning som visade att livmodertappen hade börjat utplånas. Var förresten en riktigt obehaglig undersökning. Var glad att Sami kunde vara där. Bara genom att hålla honom i handen så blev det lite lättare.

Fick göra ett ultraljud också som visade att jag hade normal mängd fostervatten fortfarande.
Men däremot visade undersökningen vi gjorde att jag fått en infektion. Så kommer få äta antibiotika i fem dagar och under den tiden kommer jag inte jobba, förstås. Så blir några dagars vila från arbetet. Förhoppningsvis får jag svar från försäkringskassan nu i dagarna om att kunna gå ner på deltid.

Ja jag märker att inlägget inte är sammanhängande. Är trött i huvudet efter all adrenalin. Var helt säker på att vattnet hade gått, allt pekade på det. Nu blir det att vila upp sig inför den stora dagen. När det nu blir.

Något på gång

Vattnet har inte gått. Fått en infektion och blir sjuksriven i några dagar. Texten nedan skrev jag innan kontrollen. Är nu på väg hem från sjukhuset. Ni får veta allt så fort vi är hemma.

Jag gick in till sovrummet för att byta om. Såg då en stor fläck på sängen. Första tanken var att Theo hade kissat i sängen, eller kanske jag själv. Bebis trycker på blåsan och jag sover så djupt, så inte helt omöjligt att kissa på sig. (Har dock aldrig hänt)
Men färgen var genomskinlig, och jag började genast undra om det var vattnet. Insåg att jag var tvungen att lukta. Det var sött och något annat jag inte riktigt kunde beskriva.

Ringde genast Sami som tyckte att jag skulle ringa förlossningen. Hon som svarade frågade om det luktade som skinka. Jag skrek nästan ja! Skinka är det! Haha larviga jag. Så nog är det vattnet som gått allt.
Sami är på väg hem från jobbet, jag packar bb väska för fullt. Eftersom jag är fem dagar från fullgången graviditet kommer jag få stanna kvar på sjukhuset om det är vattnet som gått. Så nu håller jag med er som sa att jag borde ha packat väskan redan! Jag som trodde att jag hade all tid i världen, det är ju 25 dagar kvar till bf!
Antar att allt startat så här tidgt pga mitt jobb. Att försäkringskassan inte lät mig gå ner på deltid. Men jag kan inte vara arg för det, för längtan efter bebis är enorm! Och det handlar om fem dagar, han är så gott som klar där i magen. Och tydligen väldigt redo för att träffa oss!

Vi ska nu in på kontroll och se om värkarbetet kommit igång. Har haft mycket förvärkar så man kan hoppas att det har gjort något. Från det att vattnet har gått måste värkarbetet starta inom 48 timmar. Så snart har vi bebis hos oss.

Jag kan inte fatta det!!

Får se när jag skriver nästa gång.

Philips Avent


Hos
Campadre har de nu en kampanj som jag rekommenderar för er med småbarn eller som mig ska få barn. Det finns en hel del bra för barn och själv klickade jag hem erbjudandet ovan. En termometer och en napp som visar tempen. Sen fick man även med en vanlig napp. Har förälskat mig i det här märket, de har mycket bra!

Leveransen är beräknad till slutet av den här månaden. Får se om jag har möjlighet att hämta ut det då. Antingen kommer jag vara väääldigt höggravid, ligga på förlossningen eller redan ha barn. Planera tiden framöver är lite svårt, helt klart!

Var precis ute med Theo och äter nu en gott och blandat påse. Gott! Ska snart ta bussen till jobbet.
11.00 - 20.00 jobbar jag idag, så en lång dag. Hoppas jag jobbar med roliga människor.

You're my dream


Weheartit.com

Föreläsningen på Huddinge sjukhus igår var intressant! De berättade om hur alltig går till där. Nu vet vi tillexempel vad vi ska göra när vi kommer dit. Sjukhuset är riktigt stort och att vara förvirrad mitt i värkar är nog ingen hit.
Blir lite jobbigt för parkeringen är en bra bit från förlossningsavdelningen. Så Sami kommer få släppa av mig först och sen åka och parkera. Kommer nog känna mig ganska vilsen tills han är vid min sida igen. Men det ska nog gå!

Måste säga att jag blev väldigt nervös när jag satt där och lyssnade. Det börjar verkligen närma sig. Jag inser mer och mer vad det är jag ska gå igenom. Världens tuffaste uppgift, med världens bästa happy ending. Att äntligen få träffa vår pojke. Men vägen dit kommer vara en riktig prövning och det ska bli intessant att se hur förlossningen går. Är så himla glad att jag har Sami. Utan honom hade jag nog tappat kontrollen så fort värkarna startade på riktigt. Han gör mig lugn och får mig att tro på mig själv. Det här kommer gå bra!
Nu ska jag vila upp mig mentalt och fysiskt de sista veckorna. Ja och jobba förstås.

Magen vecka 37


Onsdagen är häääär! Likaså vecka 37, det närmar sig verkligen. Vecka 36 rusade förbi med en massa öppningar på jobbet. Nu är jag taggad på att gå ner på deltid, hoppas försäkringskassan håller med mig.

Den här veckan har magen vuxit mycket verkligen. Bebis börjar bli stor och behöver utrymme. Jämför med förra veckans
magbild så ser ni.

Har mått riktigt bra den här veckan. Sovit hela nätter och bara haft halsbränna två gånger. Så någon form av vila har jag fått i alla fall! Däremot har jag mycket förvärkar på dagarna. Känns som mensvärk. Ibland så mycket att jag inte kan gå normalt.

Nu ska jag och Sami iväg på föreläsningen på Huddinge Sjukhus. Den vi trodde var förra onsdagen. Hoppas den är givande! Som mamma sa, kan inte bebis passa på att krystas ut när vi ändå är där? Han är ju så gott som färdig nu! Han blir bara större i magen, allt annat är klart. Och vi längtar, varje dag. Hela tiden.

Hur stor kan man bli?


Det här med att jämföra är himla kul. Efter duschen idag kände jag för att bära en klänning. Fann klänningen ovan på min klädhängare och insåg att jag inte använt den på väldigt länge. Tre och en halv månad för att vara exakt, då bilden till vänster togs. Det var i slutet på juni, när jag var i graviditetsvecka 22 och magen precis hade börjat synas.
Det var fortfarande väldigt lätt att dölja magen men vissa plagg kunde verkligen framhäva den. Jag skulle fika med Sarah, första gången på flera år som vi träffades. Hon var då åtta veckor före mig i sin graviditet, vecka 30 och var redan stor! Jag ville också se gravid ut, och tyckte att klänningen från Pimkie var perfekt.

Idag behöver jag inte kläder som framhäver magen, då ser jag bara enorm ut. Som på bilden ovan. När jag kollade på bilden i datorn blev jag nästan rädd. Är jag verkligen så stor?! Det händer mycket nu, känns som att jag växer för var dag. Så jag undrar hur stor jag är om fyra veckor, om jag fortfarande är gravid då. Man vet ju inte när bebis och kroppen känner att nej - nu är det slut på graviditet och dags för ett nytt kapitel i vårat liv.
Jag är väldigt nyfiken på när det blir.

Blöjhink


Jag och Sami hade tänkt strunta i blöjhink och istället köra på en vanlig pedalhink där vi slänger kissblöjor. Sen gå iväg med de mer illaluktande direkt. Detta kändes som en smart lösning tills jag var hemma hos Sarah. Som har en dotter som bajsar ungefär tio gånger om dagen. Nu är alla barn olika, men att det finns en risk att behöva gå med blöjor till soprummet tio gånger om dagen är inget jag kommer stå ut med.

Hon och Johan har köpt en blöjhink som de är jättenöjda med, den är helt luktfri.

Så vilken tur att jag köpte en gravidtidning igår! Som lär vara den sista. Satt och läste i soffan precis och såg då en annons från jollyroom.se. Som just nu är min favorit butik på nätet. De hade ett startkit för bara 100 kronor där man fick med blöjhink, refills till den, nappflaska, bitring, haklapp och sugnapp. Hur skulle jag inte kunna slå till? Kollade med Sami vad han tyckte och vi var överens om att det var ett erbjudande vi inte kunde missa.

Så nu blir vi också med blöjhink!

En månad idag

Idag är det precis en månad tills bebis är beräknad. Det är ju ingenting! Har tänkt på den här dagen hur mycket som helst. Att då måste det kännas nära. Men nu när man är här, känns det fortfarande långt till bf.
Det känns som att det alltid är långt dit, helt enkelt.

Idag har jag jobbat öppning och vi hade väldigt mycket att göra. Har haft förvärkar och nu på eftermiddagen har jag och Sami sovit en timme. Jag hade kunnat sova till imorgon, men så kan vi inte ha det. Så ska försöka vakna till liv nu!

Roligare blogginlägg kommer imorgon, förhoppningsvis.

MVC


Idag blev det dags för MVC igen. Min barnmorska blev sur när hon fick veta att graviditetspenningen inte blev beviljad. Hon tycker precis som mig att det är konstigt med tanke på mitt ansträngande jobb.
Förhoppningsvis blir jag beviljad i alla fall, nu när jag fått komma med synpunkter. För hon tror inte att jag kommer kunna få sjukskrivning heller då vi är så nära bf nu. Istället lär de rekommendera att jag tar ut dagar från föräldrapenningen. Men de vill jag ju spara tills bebis är här. Så vi får se hur det blir.
Kanske kan jag gå ner på deltid sista veckan jag jobbar i alla fall. Få in lite mindre pengar men jag har ändå inte så mycket utgifter just nu. Det är bättre att jag låter kroppen vila. För jag har hört att förlossningar är ansträngande...

Allt såg förresten bra ut med bebis. Han är garanterad fixerad nu. Sist i vecka 34 trodde hon att han var det, nu var hon säker. Magen har växt som den ska och fortsätter hålla en stadig kurva i mitten. Varken för stor eller liten. Nästa gång jag ska dit blir om två veckor och då ska vi skriva ett förlossningsbrev tillsammans. Hoppas Sami kan följa med då också! Han har ju tankar om förlossningen också, förstås.

Nu ska vi äta middag, trevlig kväll fina ni!

Magen vecka 36


Äntligen onsdag! Idag går vi in i vecka 36, och det borde ju kännas som att förlossningen är jättenära nu. Men snarare känns det som att den där bf dagen aldrig kommer. Man närmar sig sakta men den är ändå alltid på avstånd. Förstår ni hur jag menar? Har nog svårt att förstå att den här långa tiden som gravid snart är över. Att jag och Sami om bara några veckor får möta vår skatt. Kan det verkligen vara möjligt?

Magen har vuxit
sedan sist. Nu har den även börjat sjunka längre ner. Gör att jag känner mig mer tung framåt. Men precis som förra veckan känner jag mig fortfarande rörlig. Behöver inte gå långsammare, däremot flåsar jag av minsta ansträngning.

Förvärkar vet ni att jag börjat få. Kroppen känner att saker och ting är på gång. Fixerad är bebis, så vi slipper vändningsförsök som man brukar göra på barnen i den här veckan om de ligger i säte.

Nätterna varierar. Vissa får jag sova så gott som hela, behöver bara gå upp 1 - 2 ggr för att gå på toa. Sen finns det nätter som den igår. Då jag vaknar om och om igen pga jobbig halsbränna. Var riktigt kallsvettig också! Stackars Sami som måste ligga bredvid mig som kokar. Förut höll han om mig när vi sov, nu ligger han en bit ifrån. Och det är förstående! Tror vi båda två kan behöva lite avstånd när vi sover, så som jag bökar och stökar för att hitta en skön sovställning. Kan bara ligga åt ena hållet, annars protesterar bebis.

Vi är klara med alla köp som vi tänkt innan bebis ankomst. Det känns himla fint!
Listan över vad som ska med till bb är skriven. Vi lär packa mellan vecka 37 - 38 skulle jag gissa.
Jag vill hinna med en del städning innan också då det lär bli ont om tid till sånt den första tiden. Idag har jag tex dammsugit hela lägenheten noggrant. Det vill jag hinna med en eller två gånger till innan bebis kommer.
Garderoberna skulle jag vilja ta tag i också men det är ett jäkla stort projekt. Beror på om jag får börja jobba mindre snart. Annars behöver jag vila när jag väl är hemma. Känns som att jag alltid jobbar.

Arbetspassen är tunga. I alla fall de sista timmarna. Ben och rygg värker så mycket att jag verkligen lider.
Så hoppas, hoppas att jag får gå ner på deltid om 1 eller 2 veckor. Sista dagen på jobbet är 19e oktober. Det är inte så långt dit, men det innebär ändå många arbetspass med smärta. 

Jag och Sami undrar mycket över när vi får träffa vår skatt. Blir det i oktober eller november? Bara bebis vet svaret.
Tidigare inlägg Nyare inlägg

Maria Björklund 23 år
bor i Stockholm.

Kontakta mig
[email protected]

Välkomna till en blogg om mig och min familj! Varje dag får ni bilder och texter från mitt liv som sambo med Sami. Tillsammans har vi sonen Liam och chihuahuan Theo. Följ med mig som mammaledig, jag bjuder även på en och annan videoblogg!