Förlossningsberättelse

I måndags vid 23 tiden gick jag på toaletten innan läggdags. La mig sedan i sängen för att kolla Instagram. Då kände jag hur det började sippra mellan benen. Undrade förskräckt om jag hade kissat på mig. Hur var det möjligt när jag precis varit på toaletten? Tog av mig byxorna och blev förvånad över hur blöta de var. Kändes som att det bara hade sipprat lite men troligtvis hade allt vatten gått. Tyckte det var jobbigt att inte veta säkert som jag hade gjort när jag var gravid med Liam.
 
Ringde till förlossningen och hon sa att jag kunde komma in på en kontroll direkt om jag ville. Eftersom att det är så långt till sjukhuset från oss beslutade vi istället för att jag skulle sätta i en binda och låta den sitta en halvtimme för att se om den blev blöt. Fostervatten återbildas hela tiden nämligen så går det hål på hinnorna kommer det att fortsätta att rinna. Jag började packa det sista till bb-väskan, berättade för Sami som satt och spelade CS och ringde hans mamma som skulle komma över och passa Liam. Vi tänkte att det var bättre om hon kom över till oss än att vi slet upp en sovande Liam för att åka dit.
 
En halvtimme gick och jag kontrollerade bindan, dyngsur. Så nog var det vattnet allt! Ringde förlossningen direkt och vi fick komma in. Liams farmor kom vid midnatt och samtidigt som vi sa hejdå till henne fick jag min första värk, var glad att det började dra igång så att vi kanske skulle slippa åka hem igen efter kontrollen.
 
Det tog en halvtimme att åka in till sjukhuset och jag hade värkar med 5 - 10 minuters intervaller som alla varade i ungefär en minut. De var intensiva men gick att andas igenom. Jag började minnas allt tydligare hur den värsta smärtan kändes och längtade allt mer efter lustgasen. Var också väldigt tacksam att vattnet hade gått innan värkarna. Ni som läst min förlossningsberättelse från graviditeten med Liam minns kanske att jag hade värkar varje minut in till sjukhuset och att de gjorde så ont att jag ville gråta. Den här gången fanns det långa pauser och jag och Sami kunde prata om den kommande förlossningen och förbereda oss bättre.
 
När vi kom in till sjukhuset fick vi komma in till ett undersökningsrum. Bindan kontrollerades och undersköterskan kunde med ens konstatera att det var vattnet som hade gått och att det såg fint ut, så inga tecken på att lillasyster skulle må dåligt. (Då brukar de bajsa i vattnet nämligen.) Mitt blodtryck kontrollerades och även min temp och båda såg bra ut. Sen fick jag lägga mig på en brits där mina värkar kontrollerades och bebis hjärtljud. Då lämnade undersköterskan oss och berättade att om en halvtimme skulle en barnmorska komma in för att undersöka mig. Jahapp, ingen lustgas än alltså? Tänkte jag lite bittert men sa inget då värkarna fortfarande var hanterbara. Under den halvtimmen kom värkarna med fem minuters mellanrum och vissa var starkare än andra men alla gick att andas igenom. Både jag och Sami började oroa oss för att vi skulle bli hemskickade igen, att jag inte skulle vara tillräckligt öppen. Jag försökte trösta mig med att vi garanterat skulle ha bebis inom 48 timmar eftersom att mitt vatten hade gått.
 
Efter en halvtimme gjordes undersökningen. Jag var öppen 4cm, nästan 5! Värkarbetet var alltså garanterat igång och vi fick ett förlossningsrum. Både jag och Sami blev väldigt lättade, snart skulle vi ha vår efterlängtade skatt. Vägen till förlossningsrummet var inte lång men då jag plötsligt gick istället för att ligga ner så kom värkarna allt tätare och blev intensivare. Om man har en utdragen förlossning brukar man få rådet att röra på sig mycket och låta tyngdlagen skynda på förlossningen. Men jag som hade en snabb förlossning i bagaget behövde inte skynda på något förlopp. Jag tyckte att det blev för jobbigt att stå upp och kastade mig nästan ner i förlossningsrummets säng. Värkarna fortsatte att komma tätt och jag fick äntligen min lustgas. Jag hörde barnmorskan fråga Sami om den förra förlossningen hade gått fort och han svarade att den hade tagit sju timmar från första värk. Då svarade barnmorskan "verkar som att även den här förlossningen blir väldigt snabb"
 
Jag jämförde hela tiden förlossningen jag hade haft tidigare med den nuvarande. När vi väntade Liam var lustgasen min räddning och jag tyckte inte att värkarna gjorde särskilt ont längre trots att de även då hade kommit utan nästan några pauser alls. Jag insåg att jag inte klarade av att hantera värkarna med bara lustgasen den här gången, det gjorde fortfarande skitont rent utsagt och jag hade värkar hela tiden. Eftersom att jag öppnade mig ännu snabbare den här gången så blev värkarna ännu intensivare än vad de hade varit första gången. Jag ville skrika efter epidural men visste att det inte fanns någon tid. Jag varvade med att skrika in i lustgasen med att kämpa med en jämn andning. Vid ett tillfälle när jag äntligen hade en paus sa jag till barnmorskan "vet du vad? nu döper vi om mig. Jag är så jäkla otrevlig nu och jag tänker inte dra ner namnet Maria i skiten. Jag får heta något annat tills jag blivit trevlig igen". Hon skrattade bara, vi kom aldrig på något namn.
 
På en timme öppnade jag mig från 4 cm till 10, det var dags att krysta! Återigen jämförde jag förlossningen med den jag hade med Liam. Då försvann alla onda värkar och jag fick bara styrka från krystvärkarna. Jag hade ingen lustgas och var fullständigt närvarande. Det enda som gjorde ont var när hans huvud skulle krystas ut och den smärtan var i och för sig det värsta jag upplevt. Den här gången försvann inte värkarna från öppningsskedet, de kom samtidigt som krystvärkarna. Jag blev nästan galen och väldigt förvirrad. Jag visste inte hur och när jag skulle krysta och jag sa flera gånger "varför slutar det inte att göra ooont?!" Eftersom att de inte förstod vad jag menade måste de ha tänkt att jag var lite galen. Vid det här tillfället fanns en barnmorska, en undersköterska och en student i rummet.
 
Tur nog gick krystandet mycket snabbare än vad det hade gjort med Liam. Då krystade jag i en timme, den här gången ganska precis 20 minuter. Leah föddes 02.44, två timmar och fyrtiofem minuter efter första värken och när jag fick henne på bröstet kände jag en otrolig lättnad. Äntligen var hon här! Vi förstod att hon var stor och jag undrade hur mycket jag hade gått sönder. För smärtan när hon krystades ut hade varit enorm. Barnmorskan kontrollerade och sa "nej inte minsta bristning, du klarade dig helt och hållet". Jag blev alldeles chockad. Var det verkligen sant? Jag krystade ut en bebis på 4585g utan att ta skada, vilken kropp jag har!
 
Och vilket barn. Förälskade mig i lilla Leah genast. Graviditeten var äntligen över, vi hade fått vår älskade skatt. Jag pussade Sami, fick höra hur duktig jag hade varit, och vi var världens stoltaste föräldrar återigen. Välkommen till världen älskade lilla Leah! ♥

Hon är äntligen här!

Inatt föddes världens finaste lilla tjej. Ni ska få bilder och en förlossningsberättelse men först ska vi landa lite bara. Imorgon åker vi hem från sjukhuset om allt går bra på läkarkontrollen.

Har uppdaterat lite på instagram, Maryswe heter jag där.

Magen vecka 42

Ja måndag betyder ny graviditetsvecka. Den här gången kan jag inte jämföra med bild från när jag var gravid med Liam, för den här dagen var han redan 3 dygn gammal. Men nu är det i alla fall den sista magbilden jag lägger upp. För om jag fortfarande är gravid nästa måndag så kommer jag befinna mig på sjukhuset för en igångsättning. Man är inte gravid för alltid, även om det ibland känns som att ens kropp vill vara det.
 
Ultraljudet gick förresten jättebra. Fick inte någon exakt vikt på henne men hon ligger inom gränsen för vad som anses som okej och då kollar de inte mer noga. Även fostervattenmängden var bra och likaså flödet i navelsträngen. Hon var väldigt vild under undersökningen och låg och sparkade med benen trots att det är jättetrångt i magen nu. Vi fick även återigen en väldigt tydlig bild på att det är en flicka vi väntar. Vår älskade efterlängtade lilla mini.
 
Att förklara hur psyket påverkas när man går så här många dagar över tiden är svårt att göra. Allting blir så mycket starkare när man har alla hormoner i kroppen också. Jag har gråtit flera gånger idag, och sen känt mig dum för vad har jag att gråta över? I min mage bor just nu en tös som verkar må riktigt bra. Det är det allra viktigaste. Vi kommer snart att träffas, så den enda känslan jag borde känna är lycka. Men väntan gör det svårt, jag får jobba på humöret. Sen tack till alla era stöttande kommentarer. Ni är fantastiska! Är så glad att jag får dela den här resan med er. ♥

BF+8

Nej kära bloggläsare, idag är verkligen ingen bra dag. Jag har inatt vaknat varje timme av halsbränna och spya i halsen. Men inte känt en enda värk. Vid fyra började molvärken komma och jag hade svårt att somna om. Vet inte när jag äntligen fick lite sömn men Liam lät mig sova till halv åtta, vilket åtminstone det var väldigt snällt.
 
Jag är så trött på att vara gravid nu så ni anar inte. Nu ska jag ringa sjukhuset för att boka in ett ultraljud idag, så får vi se om lillan har det bra i magen i alla fall.

BF+7

Ovan har ni appen jag använde när värkarna startade med Liam, och som jag även kommer använda när det drar igång den här gången.
 
Nu har det gått precis en vecka sedan lillasyster var beräknad. En vecka där humöret gått både upp och ner. Ibland har jag känt mig så himla glad och förväntansfull inför den kommande förlossningen. I nästa har jag varit nedstämd för att det känns som att alla får sina bebisar förutom jag. Att jag kommer vara gravid för alltid och att det kommer krävas en igångsättning för att få ut den här envisa ungen.
 
Imorgon går vi in i vecka 42. 42?! Vad tusan jag hör inte hemma i den veckan, jag vill vara tvåbarnsmamma nu, nu, nu! Samtidigt är det imorgon bara en vecka tills vi garanterat har fått träffa vår lilla tös. Det är ju ingenting, för den här veckan som precis börjar nå sitt slut har konstigt nog gått jättefort. Trots att större delen av dagarna har gått till att fundera på när det ska dra igång och till att leta efter tecken.
 
Den här helgen har jag haft väldigt mycket molvärk, både i rygg och nedre delen av magen. Det känns onekligen som att kroppen förbereder sig. Till och med slemproppen har släppt. Så jag börjar frustrerat undra över vad kroppen väntar på. Dra igång den riktiga smärtan, jag är redo! Jag vill inte gå på något ultraljud imorgon, jag vill ha henne i min famn istället. Jag har längtat så länge, det har vi hela familjen. Komsi, komsi bebis. Nu är det allt dags. ♥

BF+6

Igår precis innan jag skulle sova gick den otroligt trevliga slemproppen! Som varje höggravid kvinna letar efter. Den sitter som en propp och skyddar barnet från infektioner och brukar släppa 1 - 7 dagar innan förlossningen startar. Den lossnade tillexempel kvällen innan Liam föddes! Hade hoppats att jag skulle vakna med värkar inatt men har återigen sovit väldigt bra. Däremot har jag väldigt mycket molvärk idag så jag hoppas att det kommer igång under dagen. Om inte kanske lillasyster vill bli ett söndagsbarn precis som sin mamma och storebror. Hur som helst är det skönt med ett tecken om att graviditeten snart är slut!

BF+5

Den här dagen känns ungefär lika jobbig som BF gjorde. För den här graviditetsdagen föddes Liam i, medan jag nu inte känner några tecken på att det är på gång att starta. Lite molvärk i nedre delen av magen bara, men annars ingenting annat. Hoppas hur som helst att vi har en bebis till helgen. Max 10 dagar tills vi träffar henne nu, men det känns som en evighet när man passerat sitt beräknade datum.
 

BF+4

Efter flera dagar med massa energi då jag orkat med både långpromenader, luncher i centrum och storstädning så har tröttheten tagit ut sin rätt idag. Jag är helt sänkt och har knappt tagit mig upp från soffan på hela dagen. Det har blivit att läsa senaste numret av mama, gråtit till avsnittet där Rachel och Ross får sin dotter (ser jag nyfödda så gråter jag, väldigt känslig nu antagligen på grund av vad som väntar bakom hörnet) och hängt på Facebook i den härliga novembermammor gruppen som jag är med i. Där föds det bebisar dagligen och många med klart senare BF datum än mig har nu fått sina små. Men det är så mysigt att se alla bebisar och följa alla förlossningar. Snart är det vår tur! ♥

MVC vecka 41

Idag har jag varit på mitt sista MVC besök. Nu ska jag inte tillbaka dit förrän på återkontrollen som är ca 6 veckor efter förlossningen.
Mitt blodtryck var bra som det varit hela graviditeten. Bebis hjärtljud var fina och min mage följer sin egen kurva fortfarande. Lite under medel så hon har det väldigt trångt där inne som själv är lite större istället. Huvudet var inte helt fixerat ännu och min barnmorska tror inte att det kommer fixeras förrän precis när värkarna drar igång.
 
Som det känns nu dröjer det nog några dagar innan vi träffar lillan. Jag vill ju inte att hon föds imorgon på sonens födelsedag så för mig gör det inget. Men någon gång i helgen, senast söndag om jag får bestämma! För jag vill inte gå in i vecka 42. En vecka över tiden räcker gott och väl. Varje dag blir så lång när man vet hur underbar framtiden är. När familjen blir komplett. ♥

BF+3

Ingen bebis än men det är nog lika bra, för idag ska jag och Liam till hans 3årskontroll! Imorgon är hans födelsedag så kommer inte värkarna igång under dagen så får hon helt enkelt vänta till den 7e. Lillan verkar inte ha särskilt bråttom så det dröjer nog ett tag ändå. Jag sover bra på nätterna men senaste två nätterna har jag haft väldigt svårt för att somna. När jag väl varit på väg att somna inser jag att jag måste gå på toaletten, och det upprepas ca tre gånger. Men bortsett från det har jag fått bra med sömn, för som höggravid känns 5 timmars sömn som en hel natt.
 
Liam tittar förresten på Barbie - Life in the dreamhouse för tillfället. Hans absoluta favoritprogram på teven. Tyvärr har Netflix bara sju avsnitt och de går om och om. Men nu ska vi snart göra oss iordning. Spännande att se vad han väger och hur lång han är, just längden har vi inte kollat sedan han var 2 år. Sen kommer han även få göra lite taltester och annat som säkert går hur bra som helst. Vår grabb pratar hela tiden och säger varje dag någonting nytt. Man får sig alltid ett gott skratt!

BF+2

Den här boken har jag beställt till lillan och ska hämtas ut idag. En fylla-i-bok om hennes första år. Hade en liknande till Liam som jag tyckte var jättekul att fylla i. Kommer vara kul för barnen att läsa i när de är större också.
 
Ingen bebis ännu! Det komiska är att ingen vågar ringa mig för att fråga men till Sami ringer vänner och familj lite då och då för att kolla läget. Jag tar inte illa vid mig, klart jag förstår att det är flera som är nyfikna på vår lilla skatt. Som tydligen trivs väldigt bra i livmodern.

Magen vecka 41

Nu är vi framme vid den graviditetsvecka som Liam föddes i, vilket förhoppningsvis även lillasyster planerar att göra.
 
Igår var jag lite besviken över att nå BF utan att förlossningen kommit igång. Idag har jag hunnit smälta det och nu känns det mycket bättre. Jag får tänka som så att det är max två veckor tills vi träffar henne, och troligtvis blir det tidigare. Det kan starta när som helst så jag får passa på att njuta av ett städat hus, ha egentid på kvällarna och att kunna sova relativt ostört. (Några kisspauser bara men de klarar jag av nästan i sömnen nu)
 
Idag har jag haft molande värk i ryggslutet. När jag städade spred det sig till magen men nu när jag vilat i soffan ett tag så känner jag nästan ingenting. Lillasyster har varit klart vildare den senaste veckan än vad hon varit tidigare. Det uppskattas! Oron över få fosterrörelser är inte rolig att uppleva.
 
På onsdag är det dags för nästa MVC besök och då kommer vi även boka in ett ultraljud till början på nästa vecka. Där kommer de att kolla fostervattenmängd, flödet i navelsträngen och uppskattad vikt på lillan. Eftersom att det finns stor risk att hon ligger på plussidan så kan det bli att vi bokar in en igångsättning redan någon dag efter. Men jag hoppas förstås att det är den här veckan hon föds, helt på eget initiativ. För nu känner jag mig klar med graviditeten och redo för livet som tvåbarnsförälder. ♥

BF+1

God morgon kära bloggläsare! Mina sidvisningar har skjutit i höjden senaste dagarna så gissar att ni är inne och kollar oftare om lillasyster kommit ännu. Tyvärr betyder inte dåligt med blogginlägg att hon är här. Har inte så mycket att blogga om just nu bara. Det var mys i soffan igår som gällde, Theo gillar att sova intill sin favorit - husse, med huvudet på någon av Liams leksaker. Vi tog oss även ut på en långpromenad och jag spenderade eftermiddagen med att baka kanelbullar.
 
När jag gick och la mig igår hade jag en jättekonstig känsla i kroppen. Lillan var vild i magen och hade även hicka. Jag kom inte till ro och började få en känsla om att något kanske var på gång trots att jag inte hade några förvärkar. Men det hade jag inte kvällen innan värkarna startade med Liam heller. Men nej, ingen bebis ännu. Jag blir mer och mer övertygad om att hon föds på torsdag för att dela sin födelsedag med Liam.
 
Liam har varit hemma med mig över en vecka men idag ska han till förskolan. Han längtar dit och jag behöver få vila. Känner att jag inte kan aktivera honom på det sätt jag skulle önska. Så det är win-win för oss båda två. Men nu ska vi umgås lite innan det är dags att gå. Kommer in senare med en ny magbild! Är ju faktiskt ny graviditetsvecka idag.

Dagen vi så länge räknat ner till är här

2a november är dagen lillasyster är beräknad. Jag hade hoppats på att ha bebis vid det här laget men tydligen är min kropp en sådan som väntar till vecka 41. Den vecka som Liam föddes i, och jag kan väll gå med på det. Så länge det inte blir vecka 42 den här gången! Just nu känns det som att jag alltid ska vara gravid.
 
När man inte har ett datum att räkna ner till längre så känns det som att tiden står stilla. Men jag får precis som sist hålla mig sysselsatt. Igår var vi i centrum och shoppade, den här dagen blir lugnare. Sami har fotbollsmatcher han vill se på teven men vi ska i alla fall ut hela familjen på en långpromenad. Sen hoppas jag att värkarna sätter igång! Eller att vattnet går eller ja någonting. Vi längtar så otroligt mycket nu! ♥

Då kommer lillasyster - tror ni

Ni fick gissa på när bebis kommer här. Så här tror ni, får se vem som har rätt. Imorgon är dagen då hon är beräknad, kanske blir hon en av få bebisar som faktiskt kommer på den dag hon är beräknad. Vilket bara ca 5% av alla bebisar gör. Men jag är mer inställd på att gå över flera dagar även denna graviditet, kanske väntar hon in storebrors födelsedag.
 
Hur som! Här har ni listan:
 
30 oktober
Sami
 
31 oktober
Nina
Maddisen
 
1 november
Marika
Malin
Emma
Linnea
My
Emma
Petra
Johanna
Emmelie
 
2 november (Dagen hon är beräknad)
Elin
Sandra
Emilie
Ebba
 
3 november
Har jag gissat på
Mamma Mindy
A
 
4 november
Milla
Linnea
 
5 november
EwaHelena
Carolina
Sara
Sara Ekman
JT
 
6 november (Sonens födelsedag)
Nathalie
 
7 november
Fanny
Gonicka
 
8 november
Amanda
Cissi
 
De allra flesta av er har gissat på idag, ni får gärna ha rätt! Just nu känner jag ingenting men förlossningen med Liam gick snabbt så drar det bara igång kan hon vara ute på några timmar. ♥

När kommer lillasyster?

Idag är det fyra dagar tills mini är beräknad. Jag hoppas som ni vet på den här veckan men för varje morgon jag vaknar utan minsta känning så blir jag mer och mer inställd på att gå över. Vet att när det väl startar så gör det oftast det utan förvarning, men kan ändå inte låta bli att känna att jag alltid kommer vara gravid.
 
Tänkte att vi kunde passa på att göra en gissningslek av det hela. När kommer bebis tror ni?
 
Jag gissar på 3e november och Sami på 30 oktober. Han får gärna ha rätt eftersom att det är imorgon!
 
Lite hjälp:
 
1. Hon är beräknad på söndag den 2a november
2. Med Liam gick jag fem dagar över tiden.
3. Statistiskt sätt får 60% av alla förstföderskor efter BF och 60% av alla omföderskor före BF
4. 16e november sätts jag igång som senast så efter det är jag inte gravid längre!

Magen vecka 40

Nu är vi äntligen här, precis i slutet av graviditeten. Vecka 40 och bara 6 dagar tills mini är beräknad. Det kan verkligen starta när som helst nu och jag hoppas verkligen på den här veckan. För går jag över tiden känns det som att det garanterat blir Liams födelsedag, den 6e november. Ärligt talat går jag hellre två veckor över tiden än har två barn med samma födelsedag. När man är barn är födelsedagar så viktiga och de vill man inte dela med sina syskon. Skillnad om man vore tvilling förstås.
 
Så vi hoppas helt enkelt att värkarna startar snart, varför inte denna natt?
 
Jag har molvärk som kommer och går, de starka förvärkarna som jag hade med Liam har uteblivit. Något jag är glad över. För jag hade förvärkar i flera veckor och ändå kom han 5 dagar efter BF. Med en jäkla brådska istället, 7 timmar efter första värk föddes han. Vi hann bara vara inne på sjukhuset en timme innan krystvärkarna startade. Så jag undrar väldigt mycket hur fort det ska gå den här gången, då det oftast går mycket snabbare med andra barnet än första. Längtar gör jag! Har så svårt att tänka på någonting annat, så nyfiken på lilla skatten. Hon har varit lugnare senaste veckan men igårkväll hade hon ett av sina klassiska frispel i magen. Som jag saknat! Då blev det svårt att förstå att det faktiskt kan dröja tre veckor innan vi ses. Men vad är egentligen tre veckor?
 
Snart min älskade skatt, snart får vi träffa dig. ♥

Magen vecka 39

Måndag igen och vilken måndag. Min höggravida vän My som imorgon egentligen skulle ha gått in i vecka 40 födde idag sin efterlängtade bebis precis en vecka före BF. Så glad för hennes skull och längtar tills jag själv befinner mig i den där underbara babybubblan. Jag är bara sex dagar efter henne så nu börjar det verkligen kännas som att det närmar sig. Även om det inte finns något jag längtar efter mer än lillasyster så vill jag ändå att hon kommer först nästa vecka eftersom vi ska fira Liam den kommande helgen. Har mycket att förbereda inför kalaset. Men nästa vecka hoppas jag innerligt att hon kommer!
 
Har varit på MVC idag och det gick bra. Alla mina värden ser bra ut och lillans hjärtljud lät lika bra som alltid. Hon har nu sjunkit längre ner i mitt bäcken och huvudet är nästan helt fixerat. Så min barnmorska trodde inte att jag skulle komma på nästa kontroll som är den 5e november och hon får väldigt gärna ha rätt.
 
I det stora hela mår jag jättebra som gravid. Men den här natten var inte rolig. Jag vaknade en halvtimme efter att jag somnat med hemsk halsbränna. Började hosta okontrollerat, kändes som knivar i halsen och jag fick ingen luft. Hann tänka dramatiskt att hur många har egentligen dött av halsbränna? Fick i mig vatten som hjälpte något och andningen gick bättre även om jag inte kunde ta djupa andetag. Dröjde länge innan jag lyckades somna om. Idag har jag haft jätteont i halsen, gissar att lungorna tog ganska mycket stryk. Riktigt obehagligt! Hoppas den kommande natten blir mycket bättre.

14 dagar till beräknad förlossning

Här sitter jag i soffan för mig själv med en chipspåse. Ska strax ha en telefondejt med min fina vän Sarah är det tänkt. Jag och magen njuter av lugnet medan storebror sover och pappan i familjen spelar CS.
 
Idag är det 14 dagar tills lillasyster är beräknad, vad overkligt det känns. När som helst kan värkarna sätta igång. Förvärkar har jag dagligen och magen jobbar ordentligt med konstanta sammandragningar. Men än dröjer det nog ett tag innan det drar igång på riktigt, men vetskapen om att det garanterat är mindre än en månad tills vi träffar henne gör mig alldeles lycklig inombords.
 
Självklart funderar jag mycket på hur det kommer bli i framtiden. Jag har läst igenom lite gamla blogginlägg, dels från när Liam var fyra till sex månader. Jag förstår inte hur ni som också hade småbarn inte kunde bli provocerade av det jag skrev! Jag klagade när Liam sov till åtta. ÅTTA. Nuförtiden jublar jag om han väcker mig halv sju på morgonen. Oftast vaknar han någon gång mellan fem och sex. Jag har en helt annan relation till sömn idag så även om det lär bli ännu mindre av den lyxvaran om några veckor så lär inte det vara det tuffaste.
 
Tuffaste uppgiften blir nog att jonglera amning och en väldigt mammakär treåring. Att ge Liam all den kärlek och tid som han förtjänar samtidigt som man vill gosa och lära känna nya familjemedlemmen. Jag hoppas verkligen att det kommer gå smidigt och att vi alla lär oss att anpassa oss. Man får ta en dag i taget och tillsammans med världens bästa sambo klarar jag vad som helst. Vi kommer garanterat ha tuffa dagar, men jag är också säker att varje dag kommer innehålla mer kärlek än jag någonsin upplevt tidigare. Så är det när man har barn.

Magen vecka 38

Hur fort går tiden egentligen?! Är vi verkligen här, i vecka 38 och framme vid en fullgången graviditet? Helt otroligt. Tiden har utan tvekan rusat och snart är graviditeten över. Vår älskade mini kan komma när som helst. Det skulle lika gärna kunna starta ikväll eller inatt, för nu är hon färdigbakad, lägger bara på sig vikt. Men min känsla säger att det blir i slutet av den här månaden. Vi kan lika gärna gå in i november och kanske prickar hon sin storebrors födelsedag. 20 dagar till bf nu i alla fall.
 
Så hur mår denna höggravida kvinna? Ja trött är ett bra ord att beskriva mig. Jag har några pigga timmar på morgonen sen är jag trött enda tills jag går och lägger mig. Ont i ryggen, sammandragningar, förvärkar och foglossning. Men ändå en känsla av att vara så oerhört lyckligt lottad. Jag känner kärlek och förväntan, skulle kunna gråta av glädje för att jag mår så himla bra. Trots att jag har en kropp som värker, vem bryr sig när man har så mycket att se framemot?
 
Älskade, fantastiska lilla mirakel. Vi är redo för dig. ♥
Tidigare inlägg

Maria Björklund 23 år
bor i Stockholm.

Kontakta mig
[email protected]

Välkomna till en blogg om mig och min familj! Varje dag får ni bilder och texter från mitt liv som sambo med Sami. Tillsammans har vi sonen Liam och chihuahuan Theo. Följ med mig som mammaledig, jag bjuder även på en och annan videoblogg!