Okej här kommer ett not so fashion inlägg men jag måste bara få ut mig en del.
Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag skrev  att jag träffade en kille när jag var ute i helgen.
Vi har inte setts sen dess men pratat en del, mest på msn och åh vad fast jag är! Det är helt sjukt, jag brukar alltid tröttna direkt och måste påminna mig själv att ringa eller skicka sms.
Men nu måste jag sätta band på mig så att jag inte blir för klängig istället och det känns verkligen ovant!
Han är så sjukt vacker att jag inte förstår vad han ser hos lilla mig. Och hans humor är min humor och samtidigt som vi kan skratta och vara jättelarviga så kan vi ha seriösa samtal oxå... och herre gud jag låter som om jag har känt människan i evigheter trots att det inte är så.
Jag har verkligen fallit pladask och är livrädd för att bli sårad. Eftersom jag aldrig har varit så här intresserad av någon förut (trots att jag har haft två ganska långa förhållanden) så har jag aldrig behövt oroa mig för att få mitt hjärta krossat.
Men om han redan nu säger att han inte vill se mig igen. Åh dessa känslor.

Hur får man dem att sakta ner en aning?