Jag har precis läst ut boken One Fifth Avenue som är skriven av Candace Bushnell (författaren till Sex and the City tillexempel)
Den handlar om väldigt många olika karaktärer, där de flesta bor i One Fifth eller har en koppling till huset. Där bor blandannat Philip som skriver filmmanus, Schiffer Diamond som är över fyrtio och skådespelare och har precis flyttat tillbaka till New York efter att ha bott i Los Angeles i 20 år och Lola som är 22 år och gör allt för att bli framgångsrik (ja allt förutom att faktiskt arbeta) Hon bor försig inte i någon av One Fifth's lägenheter men det är ett av hennes stora mål.

Det är roligt att följa så många olika personer, dock lite förvirrande i början. Men när man väl kommer in i det och lär känna de olika karaktärerna så går det enklare. Dock det jag inte gillar med boken är att allt är så verkligt. Så grått.
Boken visar svart på vitt hur livet är för rika och berömda. Det finns ingen vacker kärlek eller röd tråd. Man har bara kastats in i många människors liv och får se hur de lever. Jag blir less på dessa människor vars största bekymmer är att de tjänar för lite om året (men ändå mer än genomsnittet av New Yorks invånare) Det är så ytligt, och jag gillar ytligt när det finns ett hjärta i det hela.
Den här boken känns mer som den nakna sanningen av rikt folk. Vad pengar gör med människor som en gång i tiden var vackra inombords.

Nej jag tror inte att jag kommer att läsa bok nummer två, då detta är en serie av flera böcker.