Nu sitter vi hemma hos mamma och kikar på tv. Vi har ätit mat och Liam har levt om. Han vill då inte sitta still längre. Så nu sitter han i mormors famn, där trivs han bättre än på golvet. Då börjar han genast krypa eller ställa sig mot möbler.

 

Nu hoppas jag att Sami kommer snart så att vi kan mysa lite innan läggdags. Fast jag är väldigt trött. Liam har fått för sig att vakna klockan sex de senaste två veckorna. Det har börjat kännas. Förhoppningsvis får jag sova lite längre imorgon, men jag förväntar mig inget.