Idag blir vår lilla galning 14 månader. Utvecklas gör han i en rasande fart. Nu tar han sig upp på stolar, vardagsrumsbord, i soffan och klättrar in i skohyllan. Efter att ha sorterat om alla skor förstås...

 

Han har lärt sig att säga "ja" och svarar alltid ja oavsett vilken fråga man ställer. (Förutom om jag ber om en puss, då svarar han "neje." Vid de sällsynta fall han faktiskt bjuder på en puss har han lärt sig att stänga munnen (istället för att gapa stort) och även börjat göra puss-ljud. När han får något att äta ber jag honom att sitta ner och då sätter han sig ner och äter upp sin smörgås eller pepparkaka eller vad det nu kan vara.

 

Det känns konstigt att inte vara mammaledig. Men lyxigt att alltid finna båda mina favoritkillar hemma. Nästa månad är det inskolning på förskolan och det kan gå hur som helst. Antingen kommer Liam bara vinka hejdå och springa in och leka, eller så kommer det bli gråtkalas varje morgon. Det beror på honom.