Tuff förmiddag

Fy vilken start på dagen vi haft.
 
Liam hade tid hos läkaren 08.45 då han blöder så mycket näsblod. Det slutar oftast nästan med detsamma men det kan komma när som helst, dag eller natt, och det är ju jobbigt förstås. Både jag och Sami blödde mycket näsblod som barn så vi antar att det är ärftligt.
 
Vad jag inte visste var att man först måste kolla att allting står rätt till med blodet, att han inte har någon blodsjukdom. Jag trodde att man bara skulle göra en utredning på näsan för att se om man skulle bränna eller om man behövde göra någonting annat.
 
Så först blev Liam stucken i fingret. Undersköterskan var supertrevlig och Liam var jätteduktig. Han reagerade inte ens när hon stack honom och sen kollade han fascinerat när hon tog blod till testerna från honom. Testerna visade inte på någon vitaminbrist så det var väldigt bra.
 
Efteråt var Liam tvungen att ha speciella plåster på båda armvecken inför blodprovet som skulle tas i armen. Vi fick en ny tid en timme senare då de behövde sitta på så länge. Så vi tog en tur till parken i närheten och gick sedan och åt glass något som Liam tyckte var himla kul. Men när det var dags att gå tillbaka till läkaren var han inte nöjd längre. "Inte ta mer blod" sa han bestämt och jag blev lite orolig över hur det skulle gå. Blodprov i armen är ju lite mer komplicerat än ett stick i fingret så då gäller det att man har en samarbetsvillig kille.
 
Det hade vi inte. Liam var så trött på att vara hos doktorn. Han ville inte ha bandet runt armen och han ville absolut inte sitta med armen på bordet så att undersköterskan skulle kunna sticka honom. Han sa bara "gå ut och leka med bilar" om och om igen och vi förklarade att han skulle få gå ut så fort vi var klara. En till undersköterka fick komma in och hjälpa till och medan de försökte få in nålen i Liams små blodkärl började Liam gråta och tryckte sig mot mig (han satt i min famn) och sa flera gånger "mamma, mamma" och ibland även "pappa". Jag höll själv på att börja gråta för att jag tyckte så synd om honom men sa bara om och om igen hur duktig han var.

Tillslut fick de det blod de behövde och en väldigt ledsen Liam blev något nöjdare när han fick välja ut en bil bland alla leksaker personalen hade. Nu sover han här bredvid mig i soffan alldeles utmattad. Om en vecka får vi svar på blodproverna. De visar förhoppningsvis att ingenting är fel så att vi kan gå vidare med en utredning i näsan istället. Som jag verkligen hoppas blir en lättare upplevelse, för oss båda två.

Kommentarer
Postat av: ewahelena

Usch! Vad stark DU är som klarade sitta där med honom i famnen! Jag hade brutit ihop.. hade jättesvårt när barnen grät och var ledsna för saker som de var tvungna att göra. Min son tog test för att kolla hur trångt han hade i näsan, han hade kronisk bihåleinflammation som barn. Då kör de upp ett stålrör för att mäta.. Aj aj.. Han skrek " Jag ska stämma dig!!" till läkaren, som förbryllat tittade på mig och undrade vad en liten kille på 5 lärt sig det... Hoppas det går bra i allafall! Kram!

Svar: ja fy det är inte roligt alls! var inte alls inställd på att det skulle tas blodprover idag. då hade jag tvingat med Sami...
Maria

Postat av: Sara

Jobbig start på veckan.. :(

2014-06-09 @ 15:13:56
URL: http://sarakarlson.blogg.se
Postat av: Annika

Stackars liten! Hoppas proverna visar bra värden!

2014-06-09 @ 21:57:47
URL: http://www.nawla.wordpress.com
Postat av: anna

usch vad jobbigt. det gör ju så ont i mammahjärtat när dem små har ont eller är ledsna

2014-06-10 @ 20:31:40
URL: http://heltenklaanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback