Twenties girl handlar om kvinnan Lara. Hennes företag går dåligt då hennes partner bara har dragit och lämnat henne att ordna upp allting. Hennes föräldrar är konstant oroliga över henne och hennes pojkvän som hon älskade över allt annat har plötsligt gjort slut. Över mail. Hon har det helt enkelt inte så lätt. Plötsligt början hon se och höra en kvinna som verkar vara i tjugoårsåldern. Hon tjatar om ett halsband som hon inte kan hitta. Det visar sig snart att Lara är den enda som kan höra den här kvinnan. Hon undrar om hon hallucinerar. Men Sadie, som kvinnan heter, visar sig vara till stor hjälp när det kommer till att få företaget att fungera igen, expojkvännen att ta tillbaka henne och ja.. att få henne att göra bort sig några gånger.

Twenties girl är en bok jag verkligen rekommenderar. Den är rolig, varm och underbar. Sophie Kinsella's bästa måste jag faktiskt säga. Så läs den!

Emma sitter på ett flygplan när det blir kraftig turbulens. Hon är helt säker på att hon kommer att dö och grips av panik. Plötsligt spiller hon ut varenda liten hemlighet hon bär på för den förvånade mannen som sitter bredvid henne. Hon berättar alltifrån hur hon finner stringtrosor obekväma, att hon tycker sin pojkvän ser ut som Ken, alltså Barbie's Ken. Till hur hon vattnar en kollegas blomma med apelsinjuice varje gång hon irriterar henne. Vilket är ofta. När hon väl landar och inser att hon inte dött känner hon sig generad. Mannen säger som tur är inte ett ord och allting verkar bra igen. Tills hon inser att han är grundare till företaget hon jobbar på.

Jag älskar hur Sophie Kinsella skriver sina böcker, det är så mycket humor. Något som är hennes starka sida. Hennes böcker är ofta skrivna i "jag" form vilket jag gillar. Den här boken var bra. Även om de första 100 sidorna (!!) var riktigt sega. Men sen kom boken igång och visade sig himla bra. Kanske inte den bästa bok jag läst, men jag rekommenderar den absolut. Och om ni fastnar precis som mig i de första kapitlena, fortsätt bara att läsa.
Jag lovar den blir bättre.

Jag läste ut Remember me skriven av Sophie Kinsella på två dagar. Något jag ångrar så här i efterhand, den var så bra att jag önskar att jag läst den under en längre period. Då hade den nog gjort större intryck på mig.
Även om den var väldigt bra.

Den handlar om Lexi, som vaknar upp på sjukhus efter en bilolycka. Hon blir helt återställd, det är bara ett problem. Hon tror att det är år 2004 fast att det i själva verket är 2007.
Hon känner sig som en 25åring som har en pojkvän som alltid sviker henne, ojämna tänder, nerbitna naglar, världens bästa vänner och ett jobb som inte är bra betalt. Men hon får veta att hon i själva verket är 28, är gift med en otroligt vacker man och chef över ett stort företag. Dessutom är hennes naglar långa och fina, tänderna jämna och vita och det är något annorlunda över hennes ansikte. Som att hon gjort en skönhetsoperation.
Hon tror inte att det är sant, hon är överlycklig och livrädd på samma gång. Hon vill få tillbaka sitt minne för det nya livet känns väldigt främmande för henne. Till en början tror hon att hon lever ett drömliv. Men hon inser snart att hon verkar ha tappat sig själv under de tre åren. Vad hände med den livsglada Lexi som älskade färger? Den nya känner hon inte igen. Vad hände egentligen med henne? Varför vill inte hennes vänner prata med henne längre? Och vem är den sexiga mannen som säger att han är hennes älskare? Lexi skulle aldrig någonsin vara otrogen. Kommer minnet någonsin tillbaka och om det sker, vad händer då?

En väldigt bra bok verkligen. Rolig handling och det är få gånger som jag skrattar så mycket som jag gjorde när jag läste den här boken. Sophie Kinsella är ett geni. Det enda jag är lite missnöjd med är slutet... Jag hade hoppats att det slutat annorlunda. Men det är ändå en bok jag garanterat rekommenderar!

Såg även att det kommer en film nu som heter Remember me med Robert Pattinson i huvudrollen. Men efter att ha kollat upp handlingen på imdb.com så såg jag att det var en helt annan story.
Synd. Men den lär jag vilja se ändå, Rob är ju med!

The girl next door av Elizabeth Noble är en underbar bok som är värd att bli läst.
När jag började med den var jag dock inte imponerad. Den handlar om flera olika personer och familjer i en och samma byggnad i New York. Av erfarenhet gillar jag inte sånna här böcker. Och den var väldigt svår att hänga med i från början. Men så fort man lärde känna de olika karaktärerna blev den bättre, i mitten var den redan en av de bästa böcker jag läst. Så olika fina historier som på något sätt binds samman. Fin personskildring, och den är romantisk, sorglig, rolig och beroendeframkallande. Grät i några kapitel mot slutet, vilket jag väldigt sällan gör när jag läser.

Handling:
Hur kommer det sig att mannen som har den perfekta frun är otrogen? Går det att älska någon igen efter år av helvete tillsammans, eller är det försent? Kan en graviditet lösa alla dina problem och hur kan tjejen i lägenheten bredvid bli kvinnan i ditt liv?

Ja ni hör ju, en bok man garanterat ska läsa!

Boken handlar om en tjej som heter Brida. Hon är 21 år och lusten efter kunskap är stor. Det är just magi hon är nyfiken över och tron på Gud är lika stark den. Hon får veta att de flesta har en eller kanske fler själsfränder. Vilket betyder att en gång i tiden så var man en och samma själ men då det blir fler och fler levande varelser på vår jord så måste dessa själar dela på sig för att det ska finnas tillräckligt många. När man finner sin själsfrände så känner man sig hel igen, då man funnit en del av sig själv. Någonting som jag mycket väl kan tro är sant på riktigt, även om jag inte tror på magi. (Detta känns igen som just när man finner den rätta och "kärlek vid första ögonkastet".)

Boken är vacker, har redan använt flera citat ur den som rubrik på mina inlägg. Paulo Coelho kan verkligen skriva om kärlek. Dock blir jag ändå lite besviken. Boken känns på något sätt tunn. Trots att den är på 267 sidor så känns det som att man inte får veta så mycket. Allting handlar om en och samma sak och det finns ingen vidare karaktärsskildring. Man finner inte sympati för karaktärerna då det inte känns som att man känner dem. När jag läser bra böcker brukar det kännas som att jag själv är med i handlingen. Så när huvudkaraktärerna känner smärta eller glädje känner jag samma sak. Men nu var det mer att läsa en vanlig bok som tog slut alldeles för fort. Rekommenderar er ändå att läsa den då den var vacker i sitt språk och man lär sig mycket.

Jag har precis läst ut boken One Fifth Avenue som är skriven av Candace Bushnell (författaren till Sex and the City tillexempel)
Den handlar om väldigt många olika karaktärer, där de flesta bor i One Fifth eller har en koppling till huset. Där bor blandannat Philip som skriver filmmanus, Schiffer Diamond som är över fyrtio och skådespelare och har precis flyttat tillbaka till New York efter att ha bott i Los Angeles i 20 år och Lola som är 22 år och gör allt för att bli framgångsrik (ja allt förutom att faktiskt arbeta) Hon bor försig inte i någon av One Fifth's lägenheter men det är ett av hennes stora mål.

Det är roligt att följa så många olika personer, dock lite förvirrande i början. Men när man väl kommer in i det och lär känna de olika karaktärerna så går det enklare. Dock det jag inte gillar med boken är att allt är så verkligt. Så grått.
Boken visar svart på vitt hur livet är för rika och berömda. Det finns ingen vacker kärlek eller röd tråd. Man har bara kastats in i många människors liv och får se hur de lever. Jag blir less på dessa människor vars största bekymmer är att de tjänar för lite om året (men ändå mer än genomsnittet av New Yorks invånare) Det är så ytligt, och jag gillar ytligt när det finns ett hjärta i det hela.
Den här boken känns mer som den nakna sanningen av rikt folk. Vad pengar gör med människor som en gång i tiden var vackra inombords.

Nej jag tror inte att jag kommer att läsa bok nummer två, då detta är en serie av flera böcker.

Jag köpte boken The Host endast för att Stephenie Meyer hade skrivit den. Baksidan var förvirrande men ändå lockande då jag förstod att även denna bok skulle vara speciell. (Det är hon som har skrivit Twilightböckerna)

Man får följa Wanderer, en speciell själ som nu lever i sin nioende Host, alltså hennes  nioende liv. Host är den kropp som hon måste befinna sig i för att kunna leva. En själ klarar sig inte länge på egen hand. Hon har bott på åtta olika planeter där hennes kroppar varit olika. På en planet levde hon t.ex. som en blomma och livnärde sig på solljus. En själ är så snäll som det bara går att vara. Kan inte tänka sig att använda våld eller att vara elak. En dag finner hennes folk jorden. De ser hur människorna förstör sin planet och att det varje dag sker mord och folk behandlar varandra dåligt. De ser hur jorden är en speciell planet som behöver tas om hand bättre. Så de tar över planeten genom att gå in i folks kroppar och styra dem. Själarna är mycket starkare än människorna. Det hela sker så effektivt att när människorna väl inser vad det är som händer finns det inte många kvar och de resterande måste gömma sig för att kunna överleva. Wanderer går in i en kropp först efter att själarna varit på planeten jorden i flera år. När de går in i en kropp får de tillgång till människornas minnen. På så sätt kan de hitta människornas gömställen. Men det är något annorlunda med Wanderers kropp. Hon har inte bara tillgång till minnen utan kan även tala med människan som vägrar att lämna kroppen. Kvinnan heter Melanie och befinner sig fortfarande i sin kropp men som en fånge i huvudet då hon inte kan styra kroppen utan får uppleva allting genom Wanderer. Hon fyller Wanderers tankar med minnen av den man hon älskar, Jared. Wanderer känner allt som Melanie känner och hon faller för en man hon aldrig träffat. Tillsammans ger dem sig ut på jakt för att finna honom då han är på rymmen och Melanie är inte exakt säker på var. Hennes farbror som också  fortfarande är människa gav dem en ledtråd som de behövde fundera ut. Detta för att om själarna skulle ta över deras minnen skulle de inte hitta hans gömställe. Medan de försöker lösa gåtan är Melanie fortfarande osäker på om kan lita på Wanderer, att hon inte är ute efter att låta sitt eget folk ta över Jareds kropp också. Men hon har inte ork nog att  vara ifrån honom heller.

The Host är en vacker berättelse som fångar än totalt. Meyer har återigen lyckats att få än att aldrig vilja sluta läsa. Man blir också väldigt berörd och jag fällde många tårar mot slutet. Boken är väldigt unik och absolut värd att läsa, för man glömmer den inte i första taget.

Här är boken som jag köpte igår. På runt 430 sidor och den är större än Twilightböckerna så kanske kan det faktiskt ta mig två veckor att läsa den hehe. Får hoppas på det! Har lite serier att se på under min fritid också så sluka den under en vecka är inte tillåtet. Det tycker inte plånboken om.

Tror i alla fall att den kan vara riktigt bra. En riktig tjejbok är precis vad man behöver ibland, speciellt så här på våren.

Nu ska jag göra mig iordning, kommer in med ett inlägg innan Michele kommer.

Igår läste jag ut Hästarnas dal som är den andra boken i sagan om grottflickan Ayla. Jag kan inte skriva så mycket om vad som händer då det just är en serie och jag vill inte avslöja för den som vill läsa första boken. Men jag vill berätta vad böckerna handlar om.

Många känner säkert till dem eftersom de är väldigt populära och första boken kom ut för många år sedan. Det dröjde tills förra året innan jag läste Grottbjörnens folk (den första) då den verkligen inte fanns någonstans. Har sett att de fortfarande är svåra att få tag på, jag hade tur när jag hittade andra och tredje och de var i dåligt skick trots att jag köpte dem i en bokhandel.

Men handlingen då. Man får följa grottflickan Ayla från det att hon är fem år gammal. I första boken växer hon upp till en ung kvinna och får leva med människor som inte alls påminner om henne själv då hennes familj dör i en jordbävning. Det jag tycker allra bäst om är just att få läsa om hur livet var på istiden, 35 000 år sedan. Jean M. Auel skriver med otrolig förmåga för detaljer. När man läser böckerna känns det som att man själv är en grottmänniska. Jag som har intresse i historia gillar böckerna så mycket dels för det, men samtidigt för att sagan om Ayla är riktigt intressant. Grottbjörnens folk var faktiskt den första bok som fick mig att gråta. Man rycks med från första kapitlet.

Har precis börjat på tredje boken och den verkar också väldigt bra, en sak jag stör mig på bara men det har med min syn på kärlek att göra. Jag kan tyvärr inte förklara men läs böckerna! Det finns sex stycken i serien.

Fick publicera samma inlägg igen då första inte gick att kommentera - såklart

"Sex som jag vill ha det" skrevs av en då 34årig kvinna (är några år gammal) som även har en blogg. "Girl with a one track mind" Vilket också är orginaltiteln på boken.
Hon kallar sig Abby Lee men går inte ut med sitt riktiga namn för att skydda nära och kära.

Jag köpte den för att jag blev nyfiken. Hur tusan kan man skriva en hel bok som bara handlar om sex? Jag har aldrig förut läst något liknande.

Dock var den djupare än vad jag trodde. Det handlade om hur hon finner sig själv och lär sig att livet är mer än bara sex. Om att hitta den rätta. Under ett år skriver hon dagbok om sina snuskiga händelser men mellan raderna kan man se en törst växa, att finna mr right.

Intressant helt klart, riktigt skumma upplevelser hon har varit med om. Rekommenderar den varmt men kanske inte till mina yngsta läsare haha! Är nyfiken att börja följa hennes blogg nu, ser hur det går i jakten på kärleken eller om hon fastnar i träsket att testa nya saker med nya män. Hon måste ju ändå vara runt 36år nu... då räknar jag med att ha två barn i 11 och 8 års åldern. Tänk så olika två liv kan vara.

Läste ut boken på vägen till skolan idag. Höll på att börja gråta på bussen! Aldrig varit med om ett finare slut.
Boken är väldigt mysig, läs den om du inte har gjort det. Man blir varm i själen.

Nu är håret fixat, bara smink och kläder kvar. Kläderna blir det sista, vill inte spilla någonting på nya blusen hehe.
Är lugnare nu, dock nervös för ikväll. Jag är rädd att jag kommer bli dissad av Sverige modeelit haha!
Nej men de flesta verkar ju rara så det går nog bra. Bara jag som larvar mig. Kommer dock säkert tänka miljoner gånger "vad satan gör jag här?!"

Märks även hur många läsare är avundsjuka. Har fått klart mycket mer taskiga kommenterar idag än vanligt. Tråkigt att några ska reagera så.

Nu smink!