The hardest thing
Jag är så glad att det har löst sig med Italien.
Men ändå ligger det en klump i magen. Min fina, fina älskade Theo. Hur ska jag klara mig utan dig?
Han kommer få det underbart med mormor och morfar. Springa på landet, aldrig behöva vara ensam. Han älskar att ligga i mormors famn och de är vana hundägare. Jag tvivlar inte för en sekund att min älskling kommer att ha det bra.
Men jag då? Jag har sovit med Theo i snart ett år. Våra promenader varje dag, all kärlek han ger mig. Han är min ögonsten, min bebis. Antagligen honom jag kommer sakna mest... För familj och vänner kan jag ändå ha kontakt med.
Men, men. Man får inte tänka så. Så länge Theo har det bra borde jag vara glad. Så fort jag har en egen lägenhet i Italy så flyttar han ner!
Varför kan han inte följa med? Får du inte ha hund där du bor? För familjen alltså. :)
Jag förstår att det känns jobbigt, jag skulle sakna min hund otroligt mycket! Vet inte hur jag skulle klara mig utan honom även om jag vet att han har det bra! Som du skriver, familjen kan man ju prata i telefon med.
hur länge ska du vara i italien då?
så söt:)
Förstår att det måste vara jobbigt =(
Trist men det går nog snabbt tills du har Theo i Italien :D
Va jobbigt med Theo. Men som sagt han kommer nog få det bra han också! Sen när du får egen lägenhet in Italy så kommer han till dig...va mys!!:D
ja det är inte roligt tyvärr
Åh jag förstår inte hur det känns, men jag kan tänka mig. Men ett år går faktiskt fort. :)
ja kommer också sakna honom fan :(
En tuff sits.:\ Som du säger: det är ju ens bebis!
