Idag fyller min fina lillasyster Cornelia 3 år. Det känns tråkigt att inte kunna kramas med henne på hennes dag men snart ses vi allt! Se så liten hon var på de två översta fotona. Sjukt hur snabbt hon växer. Känns som att jag missar alldeles för mycket! Så får ta igen det en massa under helgen. Sen kommer jag vid påsk en vecka också.

Nu har jag kommit hem, har varit en lång dag. Vi gick till Michele's farmor och farfar som sagt och där var det mer folk än vad jag väntat mig. När vi kom in hade jag Theo i mina armar. Han såg förvirrat på allt folk som han inte kände igen. Plötsligt kommer det fram en tant jag inte känner igen och börjar sträcka sig efter Theo. Gör man verkligen så? Jag tar ett snabbt steg bakåt och säger försiktigt att Theo kanske borde få vänja sig vid allt folk innan han hålls om av någon han inte känner. Hon gav mig fem minuter. Sen kastade hon sig efter Theo igen. Theo satt obekvämt i hennes armar och hon skrek när hon pratade med de andra. Jag undrade hur tusan detta skulle gå. Men när hon insåg att Theo inte verkade trivas i hennes armar lät hon honom gå ner. Efter det lekte han med barnen istället. Och det gillade han minsann! Jag vet hur mycket han gillar barn så då kände jag mig avslappnad och såg på från soffan när han sprang runt.

Nu behöver jag nog inte oroa mig för julen. Det gick ju bra. Theo kommer träffa dessa människor igen då, men jag finns  inte till. Fast känner jag mig själv kommer jag vara orolig ändå. Är en riktig hönsmamma. Hur ska det bli när jag får egna barn? Det återstår att se.