Foto taget av Jennie

Alltså jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa JA JA jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!
Jag tror inte att ni förstår min lycka just nu. För jag har inte varit så tydlig med hur det går med skolan här i bloggen. Som att allt redan var klart. Och det var det ju nästan, jag hade gjort min del. Men sen var det bara att vänta.

Allting började i våras. Jag beslutade mig för att studera modemarknadsföring. En tre årig utbildning på IED inne i Milano. Jag mailade och frågade vad som behövdes göra. Det första var en intervju. För att de vill träffa alla elever, och även för att se att mina engelskakunskaper var tillräckligt bra.
Jag fick prata med världens gulligaste tjej, Valentina, som också har hjälpt mig något enormt de senaste månaderna. Hon är underbar!
Hon älskade mig på intervjun, främst för att jag var blond haha. De verkar inte ha så många blonda elever på skolan, undrar om de blir arga nu när jag är brunett? Hehe.
Sen var det inte så mycket av en intervju. Hon frågade bara lite om vad jag studerat tidigare och liknande. Sen var det mest information om skolan och hon berättade mycket om utbildningen. Det lät verkligen helt rätt för mig.
Efter det gav hon mig ett formulär som jag behövde fylla i. Hon berättade hur mycket pengar som krävdes bara för att söka, som sedan drogs av från hela avgiften. Betalningen innebar också att man fick en garanterad plats på skolan, inte att man betalar 22 000 kronor för att sedan höra "nej tyvärr du har inte kommit in".
Men det krävdes mer än bara att skicka pengar och fylla i ett formulär. De behövde kopior på mitt pass och även fyra passfoton. Lätt att fixa. Men sen kom kruxet. De ville ha mitt slutbetyg från gymnasiet. Översatt till engelska eller italienska. Mitt var på svenska. Jag hade ingen aning om hur jag skulle översätta det och detta tygnde mig i flera veckor. Till jag tillsist kom på att jag kunde översätta det själv. Satt och pillade i photoshop i flera timmar. Har även kopior och orginalet på svenska så att de ser att jag inte ändrat någonting, betyg tillexempel. Om de skulle be om det.

Då var det klart med det. Nästa problem. Jag har inte 240 000 kronor som hela treåriga utbildningen kommer gå på. Så jag behöver CSN lån. Grejen var bara den att skolan ville inte ge mig en säker plats förrän jag betalat första avgiften på 22 000 kronor. CSN ville inte ge mig några pengar förrän jag hade en säker plats på skolan. Vilket satte mig i en himla jobbig situation. Men jag skickade in alla uppgifter till skolan och hoppades att resten skulle lösa sig på nått sätt. De måste ju haft elever från Sverige förut som studerat med lån. Hur fungerade det för dem? Det var när jag var i Finland (alltså i augusti) som räddningen kom. De ringde från skolan och berättade att mina papper såg bra ut och att jag var välkommen att börja. Bara just att jag behövde betala första betalningen. Jag berättade problemet med banken. De frågade direkt om det var CSN jag hade och jag sa ja. Då sa hon att hon skulle ordna det och att hon skulle skicka ett certifikat till min mail. Alltså ett bevis på att jag var inne i skolan. Som jag sedan kunde skicka till CSN för att få pengarna.
Så när jag kom hem till Sverige 17e augusti var kolla mailen det första jag gjorde. Och där fanns certifikatet. Stod att jag hade en plats på skolan och så fort jag betalat första avgiften skulle de anse mig som en elev på skolan.
Detta räckte för CSN och två veckor senare, i början på september, var det klart att jag skulle få studielån.

Underbart tänkte jag. Nu måste ju allting ha löst sig! Men så enkelt ska vi inte ha det förstås. För skolan ville ha in pengarna senast 30e september. CSN ville inte ge mig några pengar förrän tidigast tre veckor innan skolan börjar, 5e oktober. Så jag skulle behöva betala in 5 dagar sent. Kollade först med CSN om det gick att jag fick pengar tidigare men icke. Kollade sedan med Valentina på skolan om jag kunde betala senare. Hon sa att det gick, men att jag skulle ställas på HOLD. Vilket betyder att om klassen blev full och någon stod på reserv skulle den peronen få platsen om jag inte betalat. Detta var verkligen inte något jag ville riskera efter allt krångel jag gått igenom. Snubbla på mållinjen? Nej tack.
Här kommer min fina underbara mamma in i bilden. Hon lånade mig pengarna, 22 000 kronor, för att jag skulle kunna betala i tid. Visst är hon fantastisk? Så jag betalade skolan redan 25e september om jag inte minns fel. Den 5e oktober när studiemedlet kom in på kontot förde jag förstås tillbaka det direkt till mamma.
Så allt var frid och fröjd tänkte jag. Nu har jag gjort mitt.

Men självklart skulle jag inte få slappna av. För skolan hörde inte av sig. På två hela veckor. Datumet närmade sig när skolan skulle börja och jag blev allt mer orolig. Tänk om de inte fick mina pengar? Tänk om jag skrev fel vid överföringen? Vilket vore konstigt då paranoida jag kollade att det var rätt ungefär tio gånger. Men man vet ju aldrig. Tänk om de blandat ihop mig med någon annan? Eller att kursen blivit full? Så för några dagar sedan började jag maila tre olika personer men fick inget svar. Började få smått panik, gå Michele på nerverna med mitt eviga tjat.
Men idag kom svaret. De har fått mina pengar och jag är välkommen till skolan. Börjar den 21a oktober och har introduktionsdag den 19e. ALLTING ÄR ÄNTLIGEN KLART!
Så nu kan jag slappna av. Eller ah jo tjena. Nu är jag plötsligt jättenervös istället. Jag ska möta en hel del nya människor. Börja studera något jag aldrig studerat förut. Ha ett större ansvar än jag haft på ett och ett halvt år. Passa tider, inga fler sovmornar, tentaplugg, ingen mer tid för mig själv.
Och vet ni? Jag längtar!!!