Dagens fråga - Förlossning

Weheartit.com

När folk fått veta att jag är gravid har många undrat om jag inte är rädd för förlossningen. Många andra gravida kvinnor jag pratat med ser på den stora dagen med en skräckblandad förtjusning. Själv är jag ganska lugn. Till och med förväntansfull! Inte bara för att slutpunkten av förlossningen betyder att vi äntligen får träffa vår älskade skatt. Utan jag är också nyfiken på hur min kropp kommer hantera smärtorna. Hur långt tid det kommer ta från det att vi skrivs in på sjukhuset och om jag kommer hålla mig till lustgas eller begära varenda smärtlindring som finns.

Jag är också nyfiken på hur Sami kommer bete sig. Om han blir rädd eller lugn, den som ber mig att skärpa mig när jag känner för att ge upp eller om han långsamt kommer stryka mig över kinden och säga hur duktig jag är.
Utan tvekan kommer det bli en dag man aldrig glömmer. Jag är medveten om att smärtan kommer vara helvetisk. Jag är inte dum, jag har upplevt smärta förr. Inte minst i januari då min knäskål hoppade ur led. Den dagen hade jag hysteriskt ont i över en minut. Nu kan jag inte längre minnas den smärtan men jag minns att jag dagarna efter fick panik av tanken att få den igen. Därför jag slutade med handbollen. Förlossningssmärtan kommer nog vara lika jobbig, och den varar längre. Men den är något positivt, kroppen är gjord för att föda. Så jag hoppas att jag minns detta när jag väl är där, och inte blir förblindad av smärtan. Hur som helst längtar jag något enormt!
Är förlossningar något som skrämmer er? Ni som varit med om det själva, hur var tankarna innan förlossningen? Levde de upp till era förväntningar?

Hoppas förlossningen går bra! :)



GLÖM INTE ATT VARA MED I DAGENS BLOGG OM DU VILL HA EN LÄNKNING OM DIG :D

hehe jo skriver så många inlägg och uppdaterar bilder så ofta just för att ni läsare ska få ut så mycket som möjligt. så om du har lite tips om vad man kan skriva om så tipsa mig, kan nog klämma in 5 inlägg fler. :D

Hej hej!! Grattis till bebisen i magen o all lycka till :)



Jag var inte rädd för min förlossning utan såg fram emot den precis som du.

jag vaart sjukt impad av min sambo som var så lugn hela tiden, men det var han nog egentligen inte, men för att inte göra mig orolig höll han sitt yttre lugnt..:P



Förlossningen var snabb o enkel för att vara första barnet, de sa att det var som i ett skolboksexemplar..



DOCK så gick något galet när våran prins kom ut, PANIK, han slutade att andas och in i rummet på bara någon sekund var det tio personer som kom in, alla visste exaaaakt vad de skulle göra och hur,min sambo ställde sig ivägen för att skydda mig, så jag inte skulle se att de gjorde hjärtolugnräddning samt ventilerade min lilla nyfödda lilla guldklimp.. MEN med den skickliga personalens hjälp å med syrgas övernatten å övervakning inne på neonatalavdelningen så kunde våran lilla prins fixa attn börja andas själv redan morgonen efter, bort med syrgasen å till mamma skulle han...



Vi vart kvar på neonatalavdelningen i en vecka å vart sedan "friskförklarade" o hemskickade.. nu är våran lillprins snart 4 månader och mår hur bra som helst, han skulle bara skrämmas...



MEN trots det som hände är förlossningen inget som skrämmer... jag gör det gärna igen trots smärtan för den vart ju faktiskt som alla säger bortblåst...



All lycka till o hoppas inte eran bebis vill skrämma sina föräldrar så som våran gjorde.



MVH Marie o lilla Loke

svar: jaa, vad gör du?

hejsan



Jag är ungefär en vecka efter dig =) Och mitt svar på din fråga angående förlossning, jag är totalt LIVRÄDD för att föda....jag vill verkligen inte. Men de underbara i magen måste ju ut så :p

Kraam

sv; jadå! ^^

var gärna med på min 'dagens blogg' tävling!

Jag är femton år, så det är väl ingenting jag funderat på sådär jättemycket men jo.. lite skrämmer det nog mig, smärta i allmänhet skrämmer nog mig!

Skulle vara hur roligt som helst om du hade tid och ork att kika in hos mig!

Kramisar.

åh tack så mycket! det är du med :)

och jag önskar dig all lycka med ditt barn och allt, gud vad mysigt! :D

SV: Aaa :)

Om jag ska vara ärlig så skrämmer det mig inte alls. jag tycker snarare att det är väldigt spännande och vackert, och längtar till min :) kan ju ändras under tiden i för sig hahah :)

fin och intressant blogg du har :) kolla gärna in min och släng gärna in en kommentar också,

kram ♥

Jag ser också fram emot förlossningen, tror att när det är över kommer man minnas det som en fantastisk upplevelse. Har du gjort någon förlossningsplan?

SV; Tack så mycket, fast det tycker inte jag :P Fin blogg

SV: den e faktiskt bra för att vara så liten som hon är :)

när får du din bebis? :-)

Sv: Jaa, det är alltid härligt när solen är framme tycker jag :D

sv: nomnom ;D

Sv: Visst är de! Ursöta :)



Kram!

ja det är dem verkligen =) jag älskar färgen. ångrar att jag inte köpte en till haha =(

SV: tack så mke :D

sv : ja :D

japp :D

vilken fin blogg:) allt bra med dig?

Hej, hittade din blogg idag och läste första / översta inlägget om barn. Mina två barn är idag 21 och 18 år. Men ännu så minns jag ögonblicket då de kom ut, och jag har ganska klara minnen av timmarna då de jobbade sig ut genom min kropp också. Det jag vet att jag tänkte och kände var att jag var förvånad över att hela kroppen var i arbete, inte enbart "utgången" :) där de ska ut så småningom.

Man tänker liksom inte att man föder barn, man arbetar. Och arbetet, hårt och slitsamt och med en kroppsligt stor smärta - är värd varenda minut. När barnet är ute- så VIPS - är smärtan och minnet av den borta. Kroppen är finurlig på så vis.



Önskar dig all lycka och måste också passa på att säga att du har en fantastiskt vacker gravid-mage.

Jag fotograferar massor och har fotat många gravida magar. Din är jättefin.



kram från Göteborg, Helena

Jag tänkte lite som du. Jag var inte ett dugg rädd, mest förväntansfull. När man e i slutet av graviditeten vill man inget annat än att värkarna ska sätta igång.

Det enda som skrämde mig var att jag skulle bli snittad, är livrädd för att bli öppnad. Men det slapp jag =)



Smärtan var olidlig men hanterbar. Jag fick bara lustgas men bad om alla möjliga droger i stundens hetta. Men det gick ju bra utan trots allt.



Förlossningen var absolut det häftigaste jag varit med om, kan jag säga.

sV: ja verkligen! vilken vecka är du i ? =)

sv: Eller hur:)

Hej!!



Tack!! :)

Ååhhh jag hoppas det går bra när du ska föda!:D

Sv; ohja det är den :D



Din blogg är så mysig!

Svar ; Tack så mycket :D !

sv; tackar! :)



när kommer bebisen? :)

Sv: jag med :D

TACK ! (:

Du har något fantastiskt framför dig!! jag har själv upplevt det två gånger, och jag är grymt imponerad över kvinnokroppen - den VET hur en förlossning går till :-) Våga lita på din kropp, och glöm inte att andas med i värkarna. Visst gör det j-ligt ont, men det är värt det alla gånger ;-)

svar:* javisst äre billigt! :D

Följ mitt liv i Australiens tredje största stad Brisbane.



http://idas.myshowroom.se

Svar: Tack :D

Japp, allt bra?:)

sv tack!

sugen på att köpa en?

Vi åker tåg men jo det är lika jobbigt det :/

SV; Det var det verkligen!

Gud så vacker bild! :)

Om jag skulle vara gravid nu skulle jag säkert känna den där skräckblandade förtjusningen, men just nu när jag inte är det känner jag att jag skulle vara livrädd :D

- Ja :)

Fin blogg! Kika gärna in på Teamryttarna.blogg.se!



Btw. lycka till på förlossningen sen! :D

Svar: coolt. Sluta aldrig med bloggen ;-)

jag är inte rädd för förslossningen, jag kommer nog bara känna mig väldigt nervös ^^

Kul att se att du ska ha 1:a November, jag har beräknad den 1:a Oktober :D Och själv fyller jag även år den 20:e!

Ha en bra dag och kika gärna in på min blogg ^^

sv: tack så mkt! due så fin!;) allt bra?

Hej!



Nu tänkte jag bara passa på & säga att jag har frågestund hos mig!

Så klicka gärna in & fråga något!

Direkt länk: http://eriicasvardag.blogg.se/2011/july/fragestund.html#comment



Förlåt om du inte gillar sån här reklam!

KRAM ! ♥

sv: Aråå, det klart att det här.



Vad händer ikväll då?

Snygg blogg! :D<3

Jag väntar tvillingar och kan bli mamma vilken dag som helst och jag är LIVRÄDD inför förlossningen. Har fått tid på aurora mottagningen så jag kan förbereda mig lite iaf om vad som kan hända under en förlossning. Jag var lugn precis som dig förr, men ju närmare man kommer ju mer nervös blir man.

Jag ska föda TVÅ ungar så det är ännu mer nervöst. Livrädd för kejsarsnitt eller om det kmr bli komplikationer.. Det här är mina första barn också så allt det här är helt nytt för mig.

Så ja, förlossningen skrämmer skiten ut mig just nu :(

Föresten på denna sida kan du hitta missmiss by valentina...

Italienskt mode :)



MvH : Isabelle



http://www.pandi.se/outlet.html

du ska absolut inte vara rädd för förlossningen. men positiva tankar kommer man lååångt! när jag hade som ondast pratade jag med mig själv och sa att det här kommer gå bra, det är ingen fara! kan tyckas fjöntigt men det struntar man i när man väl är där.

jag tycker att min förlossning gick lättare än vad jag trodde. har med andra ord en väldigt positiv bild av den =)

kram.

ja det tycker jag verkligen att du ska göra, den var jättebra =)!

sv; yeap, riktig kick! :D

sv: tack så mycket!

gulligt foto :)

SVAR: jo visst är den :) hoppas du får en fin kväll!

Sv: Ja! :) hoppas förlosningen går bra! :D

jag var aldrig rädd för min förlossning.

jag hanterar smärta jätte bra ingen trodde jag var förstföderska.

men förlossningen var spännande, gör gärna om det. kram

åh, hur gör du för att få så många kommentarer?

svar: Haha. :D Detsamma! ;)

tävla om supersnyggt smycke från I.me.my på min blogg: http://nemoofsweden.blogg.se/2011/june/bloggtavling-smycke.html

fin bild =) och lycka till nu hoppas allt går bra

sjukt fin blogg ! :)

Jag tyckte det var jobbigare att vara gravid än att ha förlossningen! Så om man ska skaffa fler barn är det själva graviditeten och inte förlossningen jag är orolig för :)

- så fin bild!

Jättefin bild :D

tack :D

bli dagens blogg ? :)

Det är inget som skrämmer mig! Klarade kvinnnorna det på medeltiden så klara man sig ju absolut nu!! Jag är som du, ser fram emot det :)



-ÄT MER FISK www.bloggfisken.blogg.se ;)

tack! =) .. .. När jag födde min första son var jag nog mer nervös än rädd. Fast klart man är anningen rädd när man ska skita ut en melon! haha. Andra gången jag födde var jag bara spänd av förväntan. Då visste jag vad min kropp klarar av och jag kännde mig mycket säkrare på mig själv och situatioen. kram!

Älskar hur du skriver !

Önskar dig stoooort lycka till! När kommer eran efterlängtade skatt ? :)

Kram ! /F

Tack för din blogg!

intressant klokt och fint skrivet!

Tack! :) lycka till med förlossningen! :)

sv: Hihi:)

Sv;Ja helt underbart! :D kraam

Grattis till bebisen i magen!!



Jag hade samma inställning som du när jag väntade mitt första barn. Jag tyckte det skulle bli spännande att se hur jag klarade av smärtan och även att få uppleva smärtan folk säger är det värsta dom varit med om.

I efterhand tycker jag inte att det gjorde så ont, eller klart det gjorde ont men smärtan är på ett annat sätt än när man gör sig illa.

För min del blev det dessutom precis som jag hoppats på, 15 timmar totalt, 3½ timma på förlossningen, klarade mig på bara lustgas och fick tillslut en frisk fin liten pojke. Nu är jag tvåbarnsmamma och känner lite sorg över att jag troligvis inte kommer få vara med om en förlossning igen, för det är nåt alldeles speciellt. Lycka till!!!

Jag tog det med ro. Var lite nervös i början av graviditeten men sen släppte det och jag såg bara fram emot det.



Förlossningen blev precis som jag trott. Smärtan var som jag trodde och förlossningen blev som jag ville. Tyckte inte alls det var läskigt utan bara väldigt "som det skulle vara". Krystfasen var fantastisk och gjorde inte alls ont och ja.. det kunde inte blivit bättre helt enkelt! Snabbt, lätt och helt fantastiskt.

var med i minitävlingen på bloggen :)

om ni trycker på länken kommer ni direkt ditt http://louisesochamandasvarld.blogspot.com/2011/07/har-ar-mini-tavlingen.html:)

och nu tycker jag alla ska vara med :)

SV: tusen tack! JA visst är min pojk fin! :)

Gillar din blogg!

fin bild

sv: tack så mkt :D

Grattis!

Du har något otroligt framför dig. Förlossningen gör ont, ja. Men det är otroligt häftigt från början till slut. Jag fick en son för 14 månader sedan och kan idag längta efter nästa förlossning.

Mvh Anna & lilla Elias

sv: okej, men det är skönt det med ibland :)

Känner detsamma =).. Tjänar inget till att vara rädd eller skrämma upp sig. Jag är väl medveten om att det kommer göra sjukt ont, väldigt svårt att föreställa sig hur ont. Men det är ju ett steg i graviditeten som man måste gå igenom och det är lika bra att vara förväntansfull istället för skitskraj =)

Jag ser inte fram emot smärtan, men det som kommer efteråt längtar jag otroligt efter!

ja vet visst är den:) fin bild också!:D

SV;ja :D

Video på världens tröttaste hund! Kolla bloggen ;)

Tack :D

är du jätte snäll och vill rösta på mig?

står i bloggen ur man ska göra :)

som tack får du en länkning :D

Ja, man får verkligen helt speciella band till mammor med barn i samma ålder :) Kram!

Fin bild! :)



Förresten, skulle vara jätte roligt om du ville kolla in mitt senaste inlägg & säga vad du tycker om bilderna? :)

kram

snygg bild!

kika gärna på min blogg med :)

SV: jorå i sommar ska jag bara vara med min häst :) vad ska du göra isommar ? =D



hihih jag är 15 år och har förlöst mina 3 yngsta syskon.Förlöste första då jag var 11 år . ska bli barnmorska :* kram!

Fin blogg :D

allt bra med dej ? :)

hihi, tack! :D



sött me bebisaaaar! vet du om det är en tjej/kille än och vad hon/han ska heta?:')

Streetdance är så himla kul alltså ^^,

Förlossning är något alldeles extra speciellt, första gången var jag riktigt förväntans full men inte alls nervös. Var ganska tidigt beredd då jag fick rejäla sammandragningar runt vecka 20 redan, blev sjukskriven strax därefter och i vecka 32-33 blev jag stoppad då "bebis" ville ut med något mirakel medel hihi. Efter några lugna dagar på sjukhuset var jag åter hemma med sängläge och lillen tittade ut i v.39 med buller och bång.. NR2. Var mer envis än brorsan, redan i v17-18 startade sammandragningarna som blev jobbigare vecka efter vecka. Samma procidur med stoopningsförsök/sjukhusvistelse, men varade i några dagar och sen var hon beredd att komma ut till omvärden i v.34.. Förlossningen i sig var lite seg startad med ut kom hon efter första krystvärken med faaart! En vecka på sjukhus (pga prematur & solning) fast hon måde prima från första stund.. Ojj nu fick du nästan 2 förlossnings berättelser, haha..

svar; asgutttt!



men aaw, namn då?:D

Fick barn för 3 månader sen, är 20 bast. Förlossningen var skitkul!

sv; jaha, vad kul :)

Tänkte bara att jag skulle tipsa dig om att cdon har massa rea på disneyfavoriter just nu :) eftersom ni börjat samla på de! ;) 99 spänn stycket eller 3 för 249 :)

vilken fin blogg, haft de bra idag? kolla gärna min blogg :)

Vad gör du då?

Vill du bli veckans blogg? Anmäl dig här: http://oliviaeriksson.bloggplatsen.se/2011/07/05/5755658-veckans-blogg/#kommentarer

Fin blogg Maria! Jag har själv en dotter som är 6 månader nu, och livet som förälder är fantastiskt! Ville bara kolla med dig vad du har för "motiv" på din blogg? Alltså, vad headern kommer ifrån och hur du fått din överskrift så svart? Mvh Martina

vilken fin och härlig blogg du har !

kika gärna in på min ! :D <3

Har svarat på frågorna nu:)

Okej! Tack för info. :) Och lycka till med bebis. Ni väntar något stort! Grattis!

så spännande med bebis i magen :)

sv; tacksåjättemkt! :D

hoppas förlossningen går bra! (:



KRAM!

vad söt blogg! allt bra med dig?:)

sv; Ja visst är det ;)

Tack!

Allt bra med dig och magen?

Kram

attans :/ tänkte inte på de där. Du slapp bli fattig som en annan i alla fall ;)

Visst! :D

Jag kände mig aldrig rädd under graviditeten och trodde därmed att jag skulle bli rädd när förlossningen satte igång. När det startade så infann sig aldrig rädslan - jag kände mig som en "urkvinna", fast övertygad om att nu var det snart dags att föda barn. Haha, lite galet kommer jag ihåg - att jag kände mig så lugn i övertygelsen om att det skulle födas barn.

Lycka till!

vilken fin bild (:

hahaha Förväntansfull var jag första gågen. Nu är jag livrädd. Vet ju hur förbannat ont det gör. Även efteråt. Det är inte bara värkarna som gör sitt. Man har ju trots allt fött ut en liten unge från ett litet, litet hål =)

svar; tack :) Hoppas förlossningen går bra!

Jag var lite rädd inför förlossningen då här där jag bor (sardinien, Alghero) inte har varken lustgas eller eda. Men förlossningen gick bra, mycket smärta (då jag födde helt naturligt) men ut kom hon i alla fall, hehe. Smärtan är något man inte kan undkomma, men ett tips är att läsa om profylax andning, det hjälper faktiskt. Kram

sv; jao ;D

Hoppas förlossningen går bra! :)

sv: Kul du också tycker det är fina:)

sv; ja det är rolig med lite örändring:)

vilket superinlägg du har gjort!:)

kram på dig

Jag är inte gravid, men längtar otroligt mycket efter dagen jag får mitt första barn. dock skrämmer förlossningen mig otroligt mycket, men det är inte smärtan som skrämmer mig mest, utan just att ligga där helt utblottad, jag har lite svårt för sånt där. Men antar att det inte är något man tänker på när det väl är dags :) det är ju ingen idé att oroa sig i onödan, det faller sig nog naturligt när det väl händer. Det blir ändå aldrig som man föreställt. Men tycker du hade en väldigt intressant syn på din förlossning :) var kul och läsa dina tankar om det.

verkar vara underbart att vara gravid :)

Fast kanske lite jobbigt men de måste vara lite läskigt att tänka på förlossningen

Jag tyckte att förlossningssmärtan var en helt annan typ av smärta eftersom det var kroppen som framkallade en och det inte var en skada. Självklart så gjorde det apont men det var hanterbart. Jag tog endast lustgas men jag tyckte inte att lustgasen i sig var smärtlindrande men koncentrationen på andningen i lustgasmasken gjorde att man kunde tänka bort smärtan. :)

Fin blogg! Förlossningen kommer, förlossningen går. Det gör ont men värt varje sekund. Kortfattat men sant. Fött två barn och det bästa jag gjort ;) Magiskt!

För mig var inte förlossningen någonting jag fruktade, jag tänkte inte så mycket på det. jag menar barnet kommer att komma ut förr eller senare så varför gå och överanalysera och skrämma upp sig själv?

När jag väl började få värkar kändes det som att någon skjutit mig med en hagelbössa i svanken och det var inte alls så andra förklarade smärtan, så jag förstod inte att det var på riktigt.

Jag hade värkar i sammanlagt 20timmar, det låter så mycket värre än vad det är.. för mig blev det jobbigt efter ca. 15timmar då jag bad om EDA. Innan stod jag upp mot "pallen" och hade lustgasen i högsta hugg hela tiden.. inte för att det gjorde så ont, mer för tryggheten och för att det var mysigare att vara lite små-hög än att gå och klaga på värkarna.

Efter EDAn försvann all smärta, det började dock klia på hela kroppen men jag kunde andas igen och efter någon timme var det dags att krysta. 3 krystvärkar fick jag och precis när jag tryckte på för sista gången kom barnmorskan inspringande lagom till att fånga upp lillskruttan.



Jag fick lite komplikationer efteråt pga. att dom satte en kateter på mig, annars var det så mycket bättre än jag väntat mig.

Jag gick in i förlossningen med öppna armar och öppet sinne, jag tog det som det kom och lät kroppen göra sitt. Har man för mycket önskemål och tankar kan det lätt bli fel och man blir besviken.



Jag skulle föda barn varje dag om jag kunde, det är den mest fantastiska upplevelsen jag någonsin varit med om.



Stort lycka till!

svar, hihi ja :P

åå vad roligt! :-D

sv: tack så jätte mycket! :D

jag fick så jävla ont när värkarna satte igång på riktigt så jag gick runt och skrek så högt att de säkert lät över hela sjukhuset haha .. fyfan glömmer inte den smärtan fasten det är snart en månad sen. aldrig mer. sen satte dom in epidural och den var fantastisk, hade inte ont mer alls sen :) trodde inte värkarna skulle göra så ont som dom gjorde. hört att dom är som stark mensvärk typ men fy de där va som om nån högg av mig på mitten .. haha

"besök gärna in min blogg"

tack :)

Jag är orolig för förlossningen, inte för jag har några planer just nu på att skaffa barn men det är något jag vill i framtiden, men det skrämmer mig lite :( det verkar ju göra så sjukt ont.

Vill du bli "dagens-blogg" på min blogg och få lite extra besökare? Skriv "jag är med" i det här inlägget http://cezzii.blogg.se/2011/july/dagens-blogg.html#comment för att vara med och tävla.



Take care, love CEZZii ♥

Tycker du om Oboy?^^

eller hur!? tycker verkligen du ska kika in hennes blogg! kram!

Hej! Jag undrar om det är någon som vill göra länkbyte med mig?:) Det vore oerhört tacksamt!:D Kommentera om du är intresserad! Kram!:)

Hoppas förlossningen går bra! :) Lycka till!

Jag var livrädd innan förlossningen. Hatar smärta och fattade inte hur en BEBIS skulle kunna komma ut xD



Min dotter föddes för en dryg vecka sedan, och förlossningen gick över förväntan. Klart det gjorde ont men det är det ju värt och man glömmer fort efter :)

Hoppas att det går bra på förlossningen för dig!

Älskar din blogg :D



Allihopa! Om ni gillar att läsa kolla då in min blogg ;D loutwill.webblogg.se

tänkte fråga dig vad tycker du om färgen på löshåret jag ska köpa, ska jag chansa??

Skulle vilja veta vad du tycker:)

kram

Sv: ja de va de :)

Följa varann via bloglovin :) ?

- Japp! ;D Kuul ;)

Har lite liknande dina tankar angående förlossningen. Läser lite, funderar lite, väntar :) Med en blandad förtjusning, ser jag fram emot det :)

fin blogg kolla gärna på min och ge tips... :)

grattis till magen=) du har ngt riktigt roligt och spännande framför dig=)!

jag är livrädd! trots att ja fick min flicka för 5 år sedan och värsta drömförlossningen gentemot vissa =P

Tänkte inte så mkt på de innan, läste inga tidningar, tittade inte på några program, då blev man ju bara vettskrämd! ja tänkte ja tar den dagen när de kommer, alla andra kvinnor har ju överlevt och de flesta väljer at ändå genomlida det igen, går allt som de ska är de inte så farligt, de är ju att de inte ska göra de man är rädd för! hoppas allt går bra med eran bebi =)

Har hört att kvinnokropparna är ju gjorda för att föda som du skrev. Så vi tål mer smärta än killar. :)

Jag var aldrig skraj i början när jag skulle åka in på förlossningen osv och ja när det var dags men när det blev ändrade planer så blev jag skrajs dvs skulle få göra ett oplanerat snitt för att bebisen var förstor för att komma ut den vanliga vägen.

Då hade jag en miljon tankar och då blev jag faktiskt rädd att jag trodde att jag skulle få se allt och grejer..haha..



Men nr 2 så var jag aldrig rädd eller så, hehe..ont gjorde det men värt allt ^^

Tyckte bara att det skulle bli spännande när vi åkte in. Men jag lovar att med nästa bebis kommer jag vara nervös, då vet man ju vad man har att vänta sig ;)

Hej! Vilken fin blogg du har!

Min förlossning blev ett akut kejsarsnitt, och du ska veta att OM det skulle hända blir det inte sämre för det. Visst var jag inställd på en vaginal förlossning - men det hade liksom inte fungerat för mig :P Men jag fick go bebispojk, och bebisen är nu snart 2,5år och livet har aldrig varit mer underbart :)

Lycka till - och glöm inte att njuta :)

Trevlig sommar! (och du ska se att kjolen kommer passa en annan sommar :D )

Tänkte aldrig på förlossningen.. Den gjorde mig livrädd, så tankarna viftades bort. Jag hade värkar och öppnade mig sakta under en vecka, innan det var dags o åka in. Så varje kväll i flera timmar låg jag med värkar. Men så fort de blev typ 7 minuter mellan, så avtog värkarna.. Och så höll det på.. Så jag var ganska härdad. :P



Men ryggmärgsbedövningen = himmlen! :)

Ser fram emot att se när den lill(e/a) kommer hihi, måste ju vara en fantastisk känsla att bära på ett litet barn, och sitt eget då! Hur många barn vill du ha i framtiden? :)

Du har något helt underbart framför dig!!! Det är det häftigaste jag har gjort och jag ser tillbaka på min förlossning med inget annat än positivt att säga.

Ett tips till både dig och din kille är att läs mycket om förlossningen, se på förlossningspogram för man kan få mycket bra tips och råd och vi tyckte att det var väldigt peppande. Jag tycker personligen att det var väldigt skönt att vara ganska så påläst inför förlossningen för man vet mer om vad som ska hända och vad som händer med kroppen och har man den kunskapen så kan man nog hantera hela grejen på ett bättre sätt. =)

Anonym; ja smärtan är ju olika för alla. får se hur jag upplever den :)



Janina; Fin upplevelse du fick! :) Så känner jag också, att man ska ha ett öppet sinne till förlossningar

Hej!



När jag fick veta att jag var gravid, var jag livrädd! Men ju längre tiden gick så blev jag mer o mer förväntansfull . . Jag hade bestämt mig innan att jag enbart skulle hålla mig till lustgas, var mer rädd för sprutan i ryggen än förlossningen.. Jag hade ställt mig in på att gå med värkar i 3 dygn typ, då alla säger att förstföderskor får göra det..



Men min förlossning blev inte så som jag "målat" upp. Det var mycket lättare än så.. Min förlossning gick väldigt snabbt, du kan läsa om den här



http://ewelinagravid.blogg.se/2011/february/forlossningen.html#comment



Jag är redan sugen på en till, och längtar tills nästa förlossning. Den är en grym upplevelse!

Jag har själv fyra barn. De två första blev vaginal förlossning och de två sista kejsarsnitt pga säte. Ett snitt var jag vaken under och det andra blev jag akut sövd pga att bedövningen bara tog på högra sidan av kroppen. Jag har lärt mig att man kan önska en massa under en graviditet och förlossning men ibland kan man ha oturen att det inte blir som man vill alltid. Men huvudsaken att barnet mår bra. Min rädsla när jag väntade mitt första barn var att jag skulle få panik när det väl var dags att föda men ju längre in i graviditeten jag kom så mognade jag och lugnade ner mig. Föredrar vagial förlossning före kejsarsnitt.



Lycka till med graviditeten

Jag var ganska lugn och sa att jag tar det som det kommer men förstod såklart att det skulle göra ont. Värkarna gjorde ju sjukt ont och det var rena himmelriket att få lustgas jag var så smärtpåverjad och slut och ville ha ryggmärgsbedövning. Efter det blev jag lugn och mer "vaken". Nu i efterhand hade man velat ha hela händelseförloppet inspelat bara för att se sig själv och sin sambo för man är helt uppe i det så man kommer inte ihåg så mycket.

Min förlossning var den bästa dagen i mitt liv. Visst, det gör ont. Men man känner sig så mäktig.



Lycka till gumman

Jag har inte varit med om en förlossnning själv, och jag är inte heller gravid, men jag har liknande förväntningar som du har. Jag är ganska rädd för smärtan, men samtidigt vet jag att det kommer vara för en bra sak -- det är en smärta som kroppen kan vara med om. Jag tänker också att saker och ting blir betydligt läskigare om man redan från första början är rädd för det.

Jag var livrädd inför förlossningen med första sonen, men den gick superbra, klarade mig på lustgasen och han kom ut på en krystvärk.

Jag var ännu räddare när jag skulle föda tvillingarna, fast jag hade fött förut så var jag nojjig eftersom det var två bebisar nu..

men det gick jättebra det också :)

Jag tror mycket handlar om hur man är som människa, om man försöker hålla sig lugn så tror jag det går bättre än om man är jättehispig och allmänt panikslagen.

Vi är gjorda för att föda barn, och personalen på förlossningen brukar va så snälla & goa så man känner sig trygg :)

Hej, jag är själv gravid och är beräknad 13 september och än så länge är jag inte så orolig inför förlossningen. Visst jag vet ju om att det inte direkt är en dans på rosor men vill man ha den där underbara lilla krabaten får man tåla allt annat runt om också. Jag tror att efter , när barnet kommit ut så glömmer man bort all smärta för att då har man plötsligt den lilla bebisen i sin famn och allt är bra igen =)

Hihi, jag kunde inte låta bli att skratta lite åt att du hade ont i knät i en minut och jämförelsen med en förlossning. :)



Jag var inte ett dugg orolig innan Conrad. Jag tyckte ju att det kunde inte vara värre än sjukt, galet ont. Men jag upplevde det värre än vad jag trodde. Smärtan går inte att beskriva. Så blev det för mig, det behöver inte bli så för dig. Nästa förlossning vill jag inte tänka på. Jag måste nog gå och prata om det med BM för att "komma över" första förlossningen lite. Den blev lång och (onsdag till fredag) och jag var så sjukt trött och det gjorde så sinnessjukt ont. Som att bli sågad mitt itu. Oh my, ja, jag ska nog gå och ventilera detta lite. :)



Det kommer gå bra och du får ju din bebis, så det är värt det. :)

Jag var livrädd och förväntansfull inför min förlossning, men som du skriver att tänker man på att kroppen är skapt för att föda barn så blir det lättare när det väl är dax. Eftersom jag var ensamstående just då så hade jag min mor med mig, men jag hade lika väl kunnat vara själv för jag var så arg av alla smärtorna att ja bara ville att alla som var i närheten skulle försvinna, jag tänkte att det är du och jag nu bebis, nu kämpar vi ihop!



Som du skrev om knät så är man livrädd för att uppleva smärtan igen, jag blev nog väldigt chockad av att det gjorde så ont som det gjorde och det ser man på bilderna efter förlossningen, att ingen talat om för mig! fast, det är ju något man måste uppleva själv för att förstå. Med tiden glömmer man den värsta biten och minns bara allt underbart när ens lille knodd kikade ut! Ja, det gör ont.. men de är inget jämfört med den kärlek man kämpar för! Lycka till Maria :D

Hanna J; Ja det är nog det jag försöker förbereda mig mest på, att det kommer göra förbannat jävla ont! Vill inte att det ska bli som en chock :p

Vilken stark inställning! "du och jag bebis" var fint :)

Och tack så mycket!

ååh jag ser fram emot min förlossning som kan starta vilken dag som helst! Det ska bli kul, spännande och antagligen helt hemskt med smärtan men äsch, de får man ta då :) Jg längtar så efter att det ska sätta igång.

Lycka till med din när det väl är dax!

jag var väldigt naiv inför min förlossning, visste att det skulle göra ont...men inte SÅÅÅÅÅÅ ont. Det gjorde ju självklart ondare än vad jag hade kunnat förvänta mig men det var den absolut häftigaste känslan jag någonsin upplevt så nu ser jag fram emot nästa:)

Jag var inte heller rädd för min förlossning.. kunde väl bli lite små rädd ibland bara när jag tänkte lite extra, men de försvann fort igen å kände mer en längtan och nyfikenhet :)



Sen blev min förlossning mycket enklare än vad jag hade föreställt mej.. allt gick fort och enkelt.

Okej att öppningskedet gjorde så in helvetes ont när de gick så fort att ja bara ville lägga mej ner å skita i allt :P.. men när väl krystvärkarna börja så fanns de inte mkt smärta kvar, hade väl blivit så bedövad av dom andra värkarna eller nåt :) Så när han väl krystades ut så kände jag inget alls nästan, tyckte mest bara de va jobbigt, som när man ska ta i allt va man har efter ett jobbigt träningspass typ haha!!

Allt gick på 5 1/2 timma från första känning, så ja fick klara mej på lustgas å ett snabbt bad, men de gick fint ändå även om ja skrek efter bedövning där ett tag haha :p

Men helt klart lättare att föda barn än vad jag hade föreställt mej iaf :)

Så helt klart en drömförlossning eller va man kallar de :)

Och helt klart de häftigaste jag gjort i hela mitt liv :D Jag längtar redan till nästa förlossning (ifall den kommer gå lika smidigt då;) hehe)

Längtar efter både graviditet och förlossning. Smärta skrämmer mig inte, för det är naturligt och går ju över (även om det säkert inte känns så just då). Jag är nyfiken. Och längtansfull...

Och det bästa med förlossningssmärta är att det finns en hel uppsjö av olika smärtstillande om det blir för jobbigt! =)

Hej!

Åh jag hade samma inställning som du, var lugn och sansad inför vad som komma skulle, nått fantastiskt underbart skulle komma utav allt det onda.

Nu blev det inte alls så som jag föreställt mig att min första förlossning skulle bli. Alltid fått höra att jag har den perfekta barnafödarkroppen, men stora höfter osv... Men vår lilla låg i säte så läkarna rekommenderade snitt, v. 35 var detta, bestämde snittdatum i v. 38+5, i V. 36+3 ville hon komma ut och vattnet gick nästan 1 månad tidigt. Men lugn var jag och ut kom hon en fantastisk och fris bebis, det enda viktiga! Nu har jag även ett ärr under bikinilinjen som jag är galet stolt över. Det är mitt & Elma's ärr =)

Längtar redan till nästa gång. Stort Lycka Till med vad som komma skall, kommer gå jätte bra =)

Kram Johanna - mamma till Elma

Jag ser fram emot förlossningen. Har varit med om det två gånger tidigare (07 och 08).



Visst hade man förväntningar. Men första gången visste man ju ingenting om hur det skulle vara. Så där blev det inte alls som vi tänkt. Fast det gick hur bra som helst. Men tror mer som sagt det berodde på oerfarenheten, att man aldrig varit i en liknande situation innan.



Med nr 2 var det lite mer som man trott. Dock gick det väldigt fort så man blev chockad utav det. Men nu visste jag i alla fall hur lustgasen fungerade ;) HAHA!



Nr 3 beräknad komma om 85 dagar så vi får se. Jag har inga planer alls. Tar det som det kommer osv. :)

Hej och vilken fin blogg. Jag hade precis samma tanke som dig inför min första förlossning, jag såg fram emot det med spänning och nyfikenhet. Det är en upplevelse man aldrig kommer att glömma och som du säger så får man nått helt fantastiskt fint efter allt arbete. Vi har två barn och det fanns inget som liknade varandra vid de två förlossningarna, helt olika och man kan aldrig någonsin säga hur en förlossning kommer att vara. Alla tycker och känner olika, men med rätt tanke så tror jag att det blir lättare. Lycka till och tro på dig själv!

Jag var inte rädd med Melissa över huvudtaget, jag var förväntansfull - och själva förlossningen var underbar.



Med Nealucas (den beräknade bebisen) börjar jag bli rädd. För jag får backflashs om hur ont det faktiskt gör. Men ändå relativt lugn, tänker inte så mycket på det. Ser inte anledningen till varför man ska tänka på det, det kommer att komma förr eller senare - bättre att ta det då när det kommer, än att sitta och oroa sig i 5 månader på något som kanske är helt obefogat!

Jag var inte rädd inför min första förlossning. "kvinnor är ju gjorda för att föda"

Efter 2 dygns värkar och igångsättningen från hell så var jag inte så kaxig längre. Det blev ett urakut kejsarsnitt när jag var öppen 8 cm. Jag kände mig dum och naiv efteråt, jag hade förväntningar och hade byggt upp en bild av hur det skulle vara. Den raserades. Men man kommer över det också och ser helheten och känner lycka för att man bor i ett så bra land att föda barn i, och tackar gudarna för tekniken som finns och skickliga BM och DR.

Andra gången så valde jag ett planerat kejsarsnitt och är helnöjd med precis varje liten minut av förlossningen. Underbar upplevelse.

Jag antar att det är så man känner efter en BRA förlossning, vaginal som kejsarsnitt. Jag vill redan nu ha ett till barn! 4 månader efter ;)



Det enda rådet jag har är att försöka vara öppen för att allt KAN hända och till slut spelar inte förlossningen nån roll. Det är en futtig del av det som komma skall, Livet som förälder, och det slår allt i denna värld :)



Stort lycka till! :)

Jag var inte rädd för förlossningen och tycker inte att du ska vara det heller. :) För oss tog det fyra timmar och jag gjorde det utan smärtlindring, de sista värkarna för att få Emilia att komma neråt gjorde jag med lustgas men jag krystade ut henne utan någonting alls. Återhämtningen har gått hur bra som helst och jag kände mig som vanligt efter tre-fyra dagar. Lycka till! :)

Jag var rädd i början av min graviditet. Tänkte va fan har jag gett mig in på. Men på vägen så blev jag lugnare och längtade till förlossningen. Jag ville också göra det som kvinnor har gjort alla tider. alla förlossningar är ju så olika, ingen är ju lik. Jag trodde att jag skulle få föda som alla andra men tyvärr slutade min i akutkejsarsnitt.. :/

Jag var inte alls orolig trots att alla i min omgivning tyckte att jag borde vara det. Jag var förväntansfull precis som du. Längtade tills den dagen det var dags och när värkarna kom tätt och vi åkte in till förlossningen så var jag inte rädd utan fortfarande förväntansfull. Trodde själv att jag skulle bli nervös och sådär men icke sa nicke.

Men visst gjorde det ont och jag bad om varje smärtlindring som man kunde få. Dock var det för sent för epidural och lustgasen funkade inte på mig så det blev helt utan någon smärtlindring. När Sami väl var ute var det som att komma till himlen och jag skulle lätt kunna göra det igen.



Smärtan försvinner på en sekund så du har ingenting att vara orolig för :)



Lycka till !!! :)

Jag har inga planer på barn ännu, men hoppas på smått inom ett par tre år eller så. Dock är jag redan nu livrädd inför förlossningen. Smärtan, men också efteråt - att kanske behöva sys, veckorna efteråt när kroppen är utarbetad osv. Är redan nu orolig.

jag var inte rädd alls, jag längtade bara och jag kan säga att förlossningen var det häftigaste jag nååågonsin varit med om! så jävla underbart, visst, det gör ont, men det är en smärta vi tjejer klarar av att hantera. Även fast min förlossning inte blev alls som jag tänkt mig,(sugklocka, klippas)så tyckte jag att det inte kunnat gå bättre :) nu är skruttan 2 månader och jag längtars tills nästa gång. :) du har något som är såå mäktigt framför dig:)

när du åker in, ha i tanken att det KAN bli kejsarsnitt. jag gjorde inte det. tänkte attdet skulle bli en vanlig/naturlig förlossning, men så blev det inte. o efteråt var jag så chockad o mådde jättedåligt över kejsarsnittet. rådde min kusin, som födde efter mej, att ha kejsarsnitt i åtanke. o det hade hon. o det blev kejsarsnitt. lika bra att tänka på det.. :p

Jag har valt att inte föda barn av den enkla anledning att jag inte vill vara med om en förlossning (inte själva graviditeten heller för den delen). Och eftersom min flickvän känner likadant så har vi inga barn, än så länge. Och jag börjar redan känna att det är lite för sent nu, att vi börjar bli för gamla. Jag fyller 32, och hon är 36, så några "egna" barn (så egna de nu kan bli i den situation vi lever i) blir det inte, och tyvärr är det otroligt svårt för homosexuella att adoptera. Så som det ser ut nu blir det ett barnlöst liv för oss, vilket självklart känns lite tråkigt. Men fortfarande inte tillräckligt för att jag ska ta mig igenom en förlossning.



Men jag önskar dig, och alla andra blivande mammor lycka till. Hoppas allt går bra för er :)

Peacee; Hur kommer det sig att du absolut inte vill vara med om en graviditet och förlossning? Rädsla?

Maria; Jösses vilket sent svar det blev. Men men.

För att svara på din fråga: Ja det är mycket rädsla, och mycket att det inte känns som en naturlig situation för mig. Jag kan inte se mig själv som gravid, knappt ens som mamma. Det finns liksom inte där, den där drömmen om att bli gravid och föda barn som många av mina vänner beskrev att de hade. Det var aldrig jag liksom.

Vi har självklart pratat om det, under förutsättningen att det är min flickvän som bär barnet. Men det har inte blivit, och ja, nu känns det som att det är försent.

Lycka till återigen!

Peacee; Roligt att du svarade tillslut i alla fall :)

Jag är toppbloggare på finest.se under kategorin "mamma/pappabloggar".

Jag letar efter mammor som vill att jag ska blogga deras förlossningsberättelser!

Intresserad??

Maila berättelsen och några bilder till [email protected]